Klimatbluffen räddar oss inte

Människan var nära utrotning för 70.000 år sedan, skriver SvD. Under en längre period av torka sjönk antalet människor på jorden till endast 2.000 stycken.

De tappra 2.000
Men de 2.000 lyckades vända trenden och återbefolkade planeten. Mycket talar för att nästan alla dessa två tusen individer var entreprenörer (typ Johan Staël von Holstein). Dels är det förstås de riktigt driftiga och positiva personerna som kastar sig utför stup som överlever längst, dels skulle mänskligheten aldrig ha kunnat växa och spridas om de 2.000 inte varit entreprenörer.

Men torrperioden var inte tillräckligt lång, vilket gjorde att några få svennebananer (icke-entreprenörer) trots allt överlevde i marginalen bland de tappra två tusen. Med tiden blev svennebananerna fler och fler tills dagens nivå uppnåddes. Idag består befolkningen av 95 % svennebananer och 5 % elit (entreprenörer).

Hur kunde det gå så fel? Vi hade chansen att bygga upp en helt entreprenörsbaserad civilisation utan stat där alla skulle skött sig själva, ett Utopia där allt skulle varit helt frivilligt och ingen betalat skatt. Med miljoner Linda Skugge, Dick Erixon, Hanne Kjöller och Bert Karlsson skulle ingen någonsin klaga eller säga ett negativt ord, det säger sig självt.

Problemet är att svennebananerna är oerhört svårutrotade och förökar sig som frögurkor medan elitens kvinnor på grund av högre intelligens oftare lider av migrän på fredags- och lördagskvällar. Någon enstaka svennebanan överlevde torkan och plopp, plopp, plopp så var de 95 % av jordens sex och en halv miljarder invånare.

Sista spiken i kistan på klimatbluffen
För er som kanske hoppas på en andra chans genom en ny klimatkatastrof, som desperat håller fast vid ett sista halmstrå av tro på växthuseffekten – vilken åter skulle reducera befolkningen till att enbart bestå av entreprenörer – måste vi tyvärr tala om att bloggen Moderna Myter i veckan slog den sista spiken i kistan på klimatalarmismen innan den slutligen läggs i kryptan för att spöka tillsammans med annan saligt avsomnad övertro som feminism och socialism.

Moderna Myter skriver nämligen att Al Gore i sin film An Inconvenient Truth använde en datoranimerad scen med is från Antarktis. Därmed torde Al Gore ha förlorat all trovärdighet och därför också hela klimathysterin.

Att meteorologer inte vet vad de talar om bekräftas också av en undersökning publicerad i New York Times utförd av J D Eggleston med dotter. De jämförde enligt SvD vädret  utanför sitt hus med rapporterna i fyra tv-kanaler och visade att meteorologerna ofta hade fel.

Vårt sista hopp
Som jag ser det finns det bara två utvägar för att entreprenörerna åter ska kunna grunda en fri civilisation utan svennebananer. Antingen uppfinner vi en effektiv migränmedicin eller så startar vi om på en annan planet, exempelvis Mars.

Mars är nog mer praktiskt. Där kan vi bygga upp allt från grunden, som det var menat att vara, och där är det lätt att hindra svennebananer och Byggnads från att landa och smygsocialisera den perfekta nattväktarstaten (mörkerpolisstaten) som tack vare stenhård militärisk disciplin byggts upp på helt frivillig basis efter det mönster som Robert Nozisk (notera felstavningen som gör att skribenten kan attackeras för att inte ens kunna stava författarens namn korrekt) beskrivit i sin bok Anarchy, State, and Utopia.

Att Mars är ”den röda planeten” är förstås problematiskt. Av PR-skäl bör den alltså först av allt färgas i en mer festlig kulör. Vi mottager tacksamt förslag.

Klaus-Dieter Fliik