Riksdagen är fet

Riksdagen bör bantas eftersom en del ledamöter debatterar för lite, menar Eric Erfors i Expressen. Plötsligt en dag i april 2008 blir debattbristen ett så stort problem att riksdagen omedelbart bör minskas.

Gunnar Andrén (fp) har debatterat mest med 112 debatter medan Tone Tingsgård (s) och Sinnika Bohlin (s) inte har debatterat i en enda debatt var, skriver Erfors. Och när vänstern inte syns i debatten stiger opinionssiffrorna (SvD, DN). Det är inte en särskilt demokratisk taktik att plocka poäng genom att vara tyst – som att spela kula ”försiktigt” bara för att vinna.

Lösningen är förstås att låta de som inte debatterar gå. Varje vår och höst borde de som debatterat minst rensas ut tills vi når ner till ett rimligt antal ledamöter. 349 stycken må ha gått an under 1900-talet, men det säger sig självt att det är för mycket om vi idag ska kunna värna om skolan och äldrevården. Ett fotbollslag behöver inte mer än 11 spelare för att göra mål.

De ekonomiska vinsterna är stora om riksdagen minskas med 100 som före detta talmannen Thage G Peterson föreslår. Än större skulle de bli om de minskades till 11.

Nu är antalet partiet i riksdagen 7. Varje parti skulle kunna representeras av en person, förslagsvis partiledaren. Då återstår fyra personer för att komma upp till en full laguppställning. För att få lite drag under galoscherna bör man ta in personer som får saker gjorda, anfallsspelare om ni så vill.

Johan Staël von Holstein med sina dadaistiskt futuristiska idéer är självskriven. Faktum är att han är god nog för fyra. Han behöver inte personligen vara på plats utan representeras av fyra vältränade hunks som är ständigt uppkopplade till von Holsteins högkvarter och vidarebefordrar dennes råd, uppmaningar eller order.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol