Kongolesisk penispanik

Ständigt nya ragg är en flykt från närhet, skriver SvD. Har man inte knutit an till sina föräldrar som liten så får man svårt att leva i långa relationer.

Att ragga kvinnor på krogen eller på Malmskillnadsgatan är inte det enklaste. Ibland räcker det inte ens med att erbjuda stora mängder pengar och en tur i en rymlig SUV om man ser för ”skum” ut, säger Klaus-Dieter Fliik på tankesmedjan Limbo. Inte ens vårens stora sexastro, som Aftonbladet erbjuder i sin Plus-avdelning, är alltid till hjälp.

Extra problematiskt är det att försöka ragga när penistjuvar är i farten. I Kongo-Kinshasa har polisen gripit 13 personer för att ha använt svart magi för att stjäla eller förminska penisar, skriver danska Berlingske Tidende. Trollkarlarna greps efter att panik hade utbrutit i huvudstaden Kinshasa.

Vart tar alla försvunna penisar vägen? Någon betalar uppenbarligen grova pengar för organen. Som av en händelse stöter vi på en artikel som kan ge en ledtråd.

Dagens Medicin skriver nämligen om missbrukare i Norrbotten som använder löspenis för att kunna lämna ren urin från andra personer. Därför har läkare börjat kontrollera efter extra penisar.

Att människor i fattiga länder säljer organ till rika visste vi. Oftast handlar det om njurar. Men hur är det med alla dessa afrikanska penisar? Vart försvinner de? De exemplar som inte fås tillbaka mot lösensumma? Kommer de till Sverige?

Illegal handel med penisar kan kosta statens stora skatteintäkter. Hur många miljoner som inte hamnar i statskassan är okänt. Men det är möjligt att vi går miste om stora skattesänkningar på grund av denna smutsiga hantering, som snarast bör utredas av polisen eller Uppdrag Granskning.

Nu när det börjar bli säsong för ficktjuvar kan det vara på sin plats med en utökad varning till alla riktiga karlar. Tjuvarna kanske inte enbart trevar efter en fet plånbok …

Gabriella Fisting

Tack till AR för länken till Dagens Medicin.

Sverige dåligt, USA bäst

Påfrestande att med barn flyga det är – för att uttrycka sig som Yoda eller en jedijournalist som alltid placerar det viktigaste först – skriver SvD.

Jag begriper inte att folk nödvändigtvis måste ta med sig sina små skitungar på flyget. Förstår de inte att de gör livet outhärdligt för oss andra passagerare som har viktiga affärsmöten eller shopping att tänka på? Om det finns hunddagis borde det väl finnas barndagis eller nåt där man kan lämna in sin ”baby” om Svenne Bannan nu ”måste” ha en.

Man borde kunna fästa snorungarna vid färggranna ballonger som den där prästen som SvD och Aftonbladet skriver om. Minimuppar gillar ju sån skit, så deras dröm skulle besannas när de gled iväg medan jag fick sitta ifred med senaste numret av Affärsvärlden eller Vogue på väg till New York.

Vi är många som är kära i USA, som Annah Björk i Stockholm City och Marie Söderqvist i Expressen. Björk får kortslutning när hon snabbt försöker tänka ut hur hon ska kunna flytta till New York. Söderqvist blev förförd när hon var 26 år och för första gången landade på amerikansk mark, och nu 14 år senare är hon fortfarande djupt betagen.

Förmodligen är Söderqvist inte lika kär i Sverige. Hon tycker att svenskarna klagar hela tiden. Många av oss tycker att bonniga sunk-Sverige är fullt av jantar som bara gnölar och gnäller. I stället borde vi – eller rättare sagt ni – hålla käft och självmant trycka ner huvudet i toalettskålen när vi spolar. Det krävs faktiskt två för att mobbning ska funka, och nån gång måste vi alla ta vårt ansvar!

Sverige är mindre och ynkligare än USA på så många sätt. Vi kan inte bli geografiskt lika stora som USA, men vi borde kunna bli lika stora uppåt, på höjden, och bygga skyskrapor i Stockholm så att det blir mer likt New York. För man blir ju illamående av att Stockholm kallas ”världens största småstad”.

Vi svenskar måste nödvändigtvis ”hjälpa” offer för katastrofer medan amerikaner, som Söderqvist påpekar, så härligt skiter i storolyckor som den som drabbade New Orleans. Tråkiga djävla svenskar som jämt måste tro att de är bäst när alla vet att det är USA som är bäst. I New Orleans klagar inte svarttaxichauffören utan har mer något desperat i rösten när han försöker imponera på sin kund.

Bara där visar Söderqvist på USA:s storhet. Där kan folk bli ignorerade i katastrofer medan presidenten ger blotta fan i dem, och de tackar och tar emot! Där är folk så rädda att klaga att de håller sig på sin plats! Och där kan man köra svarttaxi utan att pappa staten kommer och lägger sig i och tar pengar till onödiga ”offentliga” projekt som att bygga upp ”infrastruktur” i ”katastrofdrabbade” områden.

Så skulle vi kunna ha det i ett nyliberalt Sverige. Ignorerade av staten klafsa omkring bland omkringflytande bråte och uppsvullna lik efter en katastrof, men betala betydligt mindre skatt och kunna göra precis vad vi vill med pengarna.

Ja, jag skäms inte för att säga att även jag är förälskad i USA, att jag ogillar de flesta länder i världen, tolererar en del, men framför allt – hatar, hatar djävla skit-Sverige. Sverige är så djävla dåligt, dåligt, dåligt!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol