Fler entreprenörer med barnbutiker

Sverige ligger i botten på alla listor över företagande i världen, skriver Elise Claeson i SvD. Förmodligen har vi fler entreprenörsletare än entreprenörer.

Trots en stark ekonomi har Sverige färre entreprenörer än till exempel Frankrike. Hur kommer det sig? Varför har inte vi lika många små bröd-, ost- och vinbutiker här?

I det gamla Sovjetunionen ställde man upp mål som skulle uppnås till varje pris. Si och så många kilometer plåt eller ton havre skulle produceras. Om plåten blev fem centimeter bred var en annan sak, målet var uppnått.

Sovjetunionarna stirrade sig blinda på siffror. Men här handlar det om antal entreprenörer, inte kilometer eller ton, vilket är en helt annan sak. Vi föreslår på tankesmedjan Limbo därför att varje kommun får ansvar för att starta hundra bröd-, ost- och vinbutiker inom sitt område.

Om det inte går ihop ekonomiskt kan man starta upp så kallade barnbutiker, butiker drivna av barn. Ty vi behöver unga företagare, inte bara 40-åriga män, som enligt DN är genomsnittsentreprenören. Dessutom finns det fler barn än 40-åriga män (åtminstone känns det så – jag litar inte på vad några ”forskare” säger).

I barnbutiken – som för att spara pengar kan bestå av en omgjord städskrubb – står en frivillig skolelev som lär sig företagande genom att sälja mackor eller ost (obs! separata butiker!) till klasskompisar som vill ha lunch.

På så sätt kan vi vinna kampen om att vara etta i entreprenörsstatistiken och avgå med segern. Tänk dig om vi vann EU:s guldmedalj för antal entreprenörer! Vad stolta vi skulle vara att vara bäst i EU-klassen igen!

Klaus-Dieter Fliik

Superkvinnan Linda Skugge

Sluta sprida bilden av superkvinnan, ryter Linda Skugge i Expressen.

Superkvinnan klarar allt. Hon jobbar heltid och tar hand om barnen och är en perfekt kvinna. Vem ÄR det som sprider denna bild?

Linda Skugge själv – som uppmanar alla kvinnor att starta företag, kasta sig utför ett stup och jobba stenhårt som en manisk galning, vara ekonomiskt oberoende, hjälpa unga med läxor och i skolan, ta hand om någons husdjur och engagera sig i frivilligorganisationer – dricker aldrig alkohol, äter alltid fiberrik frukost, använder aldrig socker, kollar midjemåttet, promenerar en halvtimme om dagen, står och arbetar, har inte suttit ner på åtta år, ser inte på tv, beter sig schyst och rakt mot sina barn och lyssnar på dem och har superhygien i hemmet.

Alla ska jobba stenhårt, alla ska vara friska, alla ska sluta gnälla, alla ska betala allt själva, brukar Linda Skugge tycka. Och nu skriver hon att alla andra inte ska sprida bilden av superkvinnan.

Alla ni som sprider falska bilder om superkvinnor och är så dåliga och gnälliga och ljuger får faktiskt skärpa er! Det här är sista varningen!!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Konkurrerande våldsmonopol

Polisen bör utsättas för konkurrens, tycker Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, i SvD. Konkurrens löser ju alla problem mellan himmel och jord, vare sig det gäller att ta fram den billigaste tandkrämen eller att hindra små flickor från att mördas.

I Danmark har den statliga polisen lyckats få bukt med de kriminella motorcykelgängen, skriver Rothstein. Därför ska vi inte som Danmark ha en statlig polis utan införa konkurrerande poliskårer. Om vi haft konkurrerande poliskårer så skulle små flickor inte längre mördas.

Man kan jämföra med hur bra konkurrerande brandkårer fungerade förr i tiden i USA, exempelvis i San Antonio eller New York, för alla er som sett Gangs of New York. Visst, ibland brann byggnaderna ner medan kårerna slogs med varandra, men tänk på att offentliga organisationer som den svenska brandkåren tenderar att ”slamma igen”.

På bloggen Nonicoclolasos kan man läsa om Robert Nozicks idé om ”konkurrerande beskyddarorganisationer” och om Edward Stringham som menar att markägare kan upprätta lokala rättssystem som konkurrerar med varandra. Varför kommer jag att tänka på Sicilien? *

Jag tänker inte gå in på vad Nozick och Stringham (eller Nonicoclolasos) menar i stort eller i smått. Men konkurrerande beskyddarorganisationer som behärskar områden och konkurrerar med varandra tycker jag låter som en bra idé.

Folk kommer att vara tacksamma mot sin beskyddare när inga små flickor mördas. Tack vare att beskyddarna har ett så bra ”järngrepp” om sitt område kommer ingen att våga begå brott. Respekten för lagen återupprättas.

Vi måste våga tänka nytt, våga ta till oss exempel på hur konkurrerande organisationer med våldsmonopol bidrar till minskad mängd brott. När jag besökte Sicilien förra året sken solen och jag drack fantastiska viner med pastan när vi gick ut och åt. Och det var inga små flickor som mördades.

Ja, det var en härlig tid. Så skulle vi kunna ha det även här i Sverige, om vi vågade låta oss inspireras av länder som ligger i framkanten av utvecklingen.

Klaus-Dieter Fliik

* Och varför blir jag så upphetsad av mjuka och humanistiska ord och begrepp som ”förnuftets kalla och oresonliga röst”, ”nattväktarstat” och ”konkurrerande beskyddarorganisationer”?