472 mynt, de flesta tydligen av silver, har grävts fram i Uppland, skriver SvD och DN. Troligen har mynten begravts av vikingar som bodde i närheten.
Enligt Aftonbladet måste alla skattfynd anmälas till staten, som även lägger sina vantar på de nu funna mynten och placerar dem i Historiska museet i eller Myntkabinettet.
Att den genomsocialiserade staten tar hand om enskildas egendomar är inget nytt, men avsaknaden av debatt är anmärkningsvärd. Som får lyder de svenska undersåtarna och lämnar in fynden till staten i stället för till de rättmätiga ägarna.
Men hur hittar man ägarna? Vilka är de? Svaret är enkelt: ättlingarna till de som begravde mynten. Som arkeologerna i Aftonbladet påpekar finns det DNA-rester att gå på. Och vad vore enklare än att DNA-registrera svenska folket för att få reda på vem mynten ska delas ut till?
Med ett centralt DNA-register över alla invånare i vårt land skulle friheten öka genom att många skatter i statens muséer kunde hitta sina rättmätiga ägare i stället för att delas och begapas av ”alla”. Älskade släktklenoder återfås, band till tidigare generationer återupprättas, traditionerna stärks och nationalkänslan ökar. Hjärtan sväller av stolthet och armar och ben stärks till nya stordåd för Sverige i tiden.
Jämför detta med att lata förortskids i nedhasade jeans – så att underkläderna syns – slappt går och ”kollar” på mynt de inte har något att göra med – till nyligen utan att ens betala inträde!
Frågan är vad vi vill ha för land. Ska vi följa det kubanska exemplet och förstatliga enskildas egendomar? Eller ska vi låta var och en rå om sina egna saker? Vill vi ha frihet och egna saker, eller ofrihet och dela på sakerna?
Frågan är ställd, tärningen är kastad. Ödet väntar på ditt svar.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Frågan är väl snarast varför vi har statligt anställda akademiker som kryper omkring med penslar och gräver efter mynt? Det skulle vara betydligt mycket billigare att skicka ut arbetslösa med metalldetektorer i stället, och man behöver ju naturligtvis inte begränsa det till Sverige. Nej skicka med en hög arbetslösa med de svenska soldaterna utomlands, så kan de plundra lite gravar där också. Det kan ju bekosta endel av insatserna.
Överutbildning är generellt ett stort problem i Sverige. Det finns ju t ex ingen anledning att t ex kirurger skall vara läkarutbildade, förr var det ju en fältskär eller en barberare som skar i folk. Kirurgi är ju ett hantverk, precis som t ex tandläkare, ett par veckors lärlingsutbildning räcker gott.
Förlåt, men det var nog det dummaste inlägget jag läst på länge. För det första gör du det helt ogrundade antagandet att skatten har något som helst samband med de som ligger i graven. Och även om det vore sant så överskattar du grovt DNS-teknikens möjligheter. Om det ens vore möjligt att hitta ättlingar över 1000 år senare så:
1) Skulle kostnaden för det vida överstiga skattens värde
2) Skulle de vara så många att mynten fick delas ned till silverspån
Att skatter i sig är måttligt historiskt viktiga för förståelsen av vår forntid är en sak, men en lagstiftning som tillåter att de tillfaller upphittare eller ”ättlingar”, verkliga eller påstådda, skulle resultera i horder av skattsökare med metalldetektorer som hänsynslöst skulle ödelägga kulturlager i jakt på några mynt. Där om inte förr skulle omistliga värden gå förlorade. Fornfynd är bara intressanta och viktiga satta i sitt sammanhang, väl uppgrävda utan dokumentation blir de bara ännu en gammal pryl!
1) Jag antar inte ett samband mellan mynten och de som ligger i graven, utan säger att man skulle testa själva mynten. Den som hanterat mynten och grävt ner dem torde ju ha ägt dem.
2) DNS-tekniken är som du säger inte pålitlig – Domain Name System är dåligt på att datera fynd. Därför förordar jag DNA-tekniken.
3) Det handlar om principen – äger man något så ska man ha det, spån eller inte. Och tänk på inflationen – skatternas värde har ökat närmast astronomiskt, så det räcker till alla.
4) Man måste vara en bra inbiten skogsmulle för att bry sig om att lite jord kommer på fel plats.
AGK
Jag tror att mynten begravdes av folk med insikter i demografisk transition. De insåg att vi i denna tidsålder förmodligen skulle få problem att finansiera de stora pensionsavgångarna och satte helt enkelt in pengar i säkert sparande.
Pengarna tillhör därmed landets fyrtiotalister.
Synd bara att de inte satte in pengarna på banken. Med 2% ränta på tusen år hade de nu haft ungefär 190 miljarder silvermynt att ta ut.
Detta var mycket märkligt. Så du menar på fullaste alvar att en central DNA regsitrering av svenska befolkningen (eller hela världens befolkning om du skall vara säker på att hitta den rätta arvingen) skulle vara en mindre kränking av den enskildes rättigheter än en plikt att lämna in dessa fynd till myndighterna?
Dessutom så är det inte kontroversiellt ur internationellt eller historiskt perspektiv med denna sorts lagstiftning.
Du är ett typiskt uttryck för jante-mentalitet. ”Det går inte, det är besvärligt, det är ‘kränkande’.” All förändring är bra. Därför är en central DNA-registrering bra. Den innebär frihet när oskyldiga frias från misstankar.
AGK
”horder av skattsökare med metalldetektorer som hänsynslöst skulle ödelägga kulturlager i jakt på några mynt.”
Så vackert det låter, tänk vilken entreprenörsanda!
När jag skall gräva om potatislandet här i vår skall jag kontakta arkeologerna så att de får vända kulturlagren på ett hänsynsfullt sätt! Fast jag undrar hur lång tid det tar? Jag kanske inte hinner få ner några potatisar i jorden denna säsong.
Ett utmärkt förslag, anser jag. Alla som lever idag i Sverige, i utanförskapet behöver stärkas moraliskt. Allt som hittas är inte nedgrävt enbart på grund av vikingarnas storhetsvansinne. Att veta att ens förfäder hade kurage, att i all hast i kristider gömma sin förmögenhet i tanke att återvända då krisen var över, och då komma på god fot igen, det måste röra varenda sunt tänkande människa. Alla dessa kom ju inte tillbaka, de hann kanske dö innan och tog med sig hemligheten i graven, eller så kunde anhöriga inte, trots noggranna anvisningar, hitta gömstället. Egentligen är det en tragisk och allvarlig historia bakom alla nedgrävda och numera upphittade skatter, och det är bara logiskt att ättlingarna ska ha dem. Som Lars säger, det finns redan en massa tingeltangel att titta på i våra museer, som vurmar för vår kulturhistoria, men det får inte gå till överdrift. Eventuella kostnader för DNA kan man få tillbaka vid försäljningen av de gamla skatterna, de finns nog alltid en riking som gillar gamla prylar.
Kan man ha en årslön på banken i buffert så borde det f-n i mig inte vara olagligt att gräva ner silvermynt i jorden som buffert till sina ättlingar. Men då måste ättlingarna få del av dem också! Vad är nästa steg – att konfiskera vår årslön på banken!??
AGK
Haha, är det ett dåligt försök att imitera The Onion eller liknande nyhetskomik?
Om du vill kritisera staten finns det betydligt bättre infallsvinklar, om inte annat mycket enklare sådana…
Jag har faktiskt aldrig läst The Onion, så imitation är det inte.
BH
1) Så du tror på fullt allvar att du kan få brukbart DNA från ett tusen år gammalt jordfynd av silvermynt? Häpnadsväckande!
2) Skrev för fort, S ligger bredvid A. Naturligtvis skulle det vara DNA.
3) Förtjänar inte ens en kommentar.
4) Lika dumt som att klaga över att lite silvermynt hamnar hos fel ägare, kanhända? Din åsikt om vad som är värdefullt delas inte nödvändigtvis av andra.
Kurt: Har du ett brukat potatisland så har du inga kulturlager. Lär dig betydelsen av de begrepp du kommenterar.
Roande pseudo-diskussion förvisso, men nu är det nog med satir för min del.
1) Forskare har fått fram DNA som är 800.000 år gammalt och låg under en kilometer is, och nyligen hittade man 14.300 år gammalt mänskligt DNA i koproliter.
2) Förtjänar inte ens en kommentar.
3) Vägrar kommentera en sådan kommentar.
4) Har inte TID att kommentera denna invändning. Lär dig logiskt resonerande och läs lite filosofi, och en bok till, innan du slösar bort min tid!
AGK
1) Från organiskt material, ja. Dit hör inte silver, och kommer aldrig att göra det.
4) Tack, har läst bland annat Kant, Hegel och Nietzsche. Om det är antalet böcker som räknas så ligger årskonsumtionen på runt 200, runt halvparten historiska verk.
Men det är ju synd om jag slösar bort din tid, det skulle ju kunna hindra dig från att skriva fler korkade inlägg.
1) Vikingarna var ju tämligen skitiga, så det är bara att ta svett- och avföringsprov från mynten.
2) Vinst: 1-0!
3) Vinst: 2-0!
4) Min årskonsumtion ligger på 2.000, så det tar emot att ”diskutera” med uppenbarligen halvbildade människor. Av princip anser jag det meningslöst att ö.h.t. prata med någon som läser färre än 800 böcker per år. F.ö. läser jag även ca. 10.000 tidskrifter per år och runt 40.000 tidningar, inklusive Blekinge Läns Tidning, och kanske 100.000 dödsrunor. 400.000-500.000 radannonser blir det nog, samt 5.000.000-6.000.000 andra typer av annonser.
AGK
Efter en natts sömn och mycket grubblande har jag kommit på lösningen på detta mycket omdiskuterade dilemma. ”Upphittar´n får´t”, som vi sa till varandra då vi var barn och någon lyckosam typ hittade lite slantar, och genast stack och köpte sig en svindyr, men ack så god, Storstrut för pengarna.
Nja, att ”upphittaren” skulle få andras pengar låter inte som en lösning. Det finns en viss risk att den som hittar pengarna ändå donerar stöldgodset till ett statligt museum. Det finns tyvärr en del vänsterflummare i Sverige och dessa tenderar att vara ute och promenera i skog och mark (vi andra har riktiga jobb att sköta).
Rimligare är att den rikaste släktingen till den ursprungliga ägaren får det hela. Den rikaste då det är han som egentligen skulle ha ärvt och förvaltat pengarna tills dags datum. Den ursprungliga ägare då dennes efterlevande antagligen finns utanför landets gränser. På så sätt kan inte svenska staten konfiskera pengarna vid ett senare tillfälle.
För övrigt läste jag en bok i somras, ”Ondskan” ni vet efter filmen med samma namn. Ganska ok, även om jag inte riktigt förstod slutet.
Det är en sann skandal som behandlas här på Limbo. Mynten ska självklart tillfalla den som har mest mest rätt till mynten – d.v.s den som är beredd att betala mest för dem! Alla fynd bör därför aktioneras ut och pengarna som genereras bör gå direkt till dem på Svenskt Näringsliv. Det är ju ändå dem som har skapat det materiella välståndet i landet. Även om det tappas bort lite då coh då.