Dödsförbud har införts i byn Sarpourenx i Bordeaux i Frankrike, skriver SvD. Borgmästaren hotar med ett hårt straff för alla som bryter förbudet.
Det är ett inspirerande initiativ som regeringen borde ta till sig. Eftersom ett generellt sjukdomsförbud är på väg är ett dödsförbud en naturlig följd.
Först när Svenne Banan genom ett minimum av ett halvsekels (= 50 år) arbete betalat tillbaka sin samhälls- och klimatskuld kan han tillåtas fylla i en dödsansökan.
Sker dödsfallet tidigare, exempelvis genom olycka, utdelas straff mot gärningsmannen, ett straff som även hans eller hennes anhöriga får del av. Förutom detta får de anhöriga självfallet arbeta av den arbetstid som den avlidne icke fullföljt.
För den som “försökt” dö men överlevt svåra olyckor eller cancer, et.c., väntar en lång vistelse i korrektionsläger där tal av Linda Skugge, Per Gudmundson, Marie Söderqvist, Hanne Kjöller och Göran Skytte oavbrutet sänds ut, så att bananen kan korrigera sitt felaktiga tänkande och beteende.
Klaus-Dieter Fliik
Klaus-Dieter jag stödjer visserligen också tanken på dödsstraff, och även vid behov plågsamma sådana. Men att genomföra dödsstraffet genom “tal av Linda Skugge, Per Gudmundson, Marie Söderqvist, Hanne Kjöller och Göran Skytte”, måste vara det mest skrämmande jag någonsin har hörtalats om!!!! Vart kommer sådana fantasifulla avlivningsidéer från?
Okej, jag erkänner att jag ibland blir lite väl “entusiastisk” och “går över gränsen”. Men talen är avskräckande, måste man medge. Bananerna återupplivas om de får hjärtstillestånd el.dyl.
KDF
Bra idé! På samma sätt som sjukfrånvaron minskar med de nya snävare reglerna så kommer detta garanterat att leda till att människor inte vågar dö.
Men ökar inte kostnaderna för pensioner om människorna inte dör!?
Ju längre liv, desto högre upp skjuts naturligtvis pensionsåldern.
KDF
Tänka väl är klokt, men tänka rätt är bättre. Ånyo måste jag ifrågasätta din annars så brilijanta slutledningsförmåga bästa broder. Att hålla människor vid liv kan inte vara ett självändamål. Människor, oförmögan att följa arbetslinjen finns det naturligtvis ingen anledning att hålla under armarna. Här måste till en individuell bedömning oavsett ålder. För en klen 25 åring sjuklig, dyslektiker, acnestinn, arbetslös och allmänt misslyckad kan naturligtvis döden ses som ett rimligt alternativ, på för denne och för samhällsekonomin. Antingen döden eller arbetslinjen måste vara parollen som gäller. Pensioner och annat passiviserande bidrags trams blir ett minne blott. Arbeta bör man annars………