Världens äldsta ljudinspelning har hittats, skriver Aftonbladet. Inspelningen på sotat papper från 1860 innehåller en tio sekunder lång snutt av en fransyska som sjunger orden ”Au clair de la lune, Pierrot répondit” från en gammal folksång.
Och redan har fildelarna lagt sina smutsiga fingrar på snutten och sprider den fritt på nätet. Inte minst svenskar, som enligt Henrik Pontén på Antipiratbyrån tjänar mycket pengar på fildelningssajter, skriver SvD.
Upphovsrättsfrågan när det gäller 148 år gamla sånger är oklar. Men vi anser på tankesmedjan Limbo att det av princip är fel att ingen tjänar pengar på ett musikaliskt eller konstnärligt verk som andra tar del av.
När allt fler ”gratiszoner” uppstår kan de spridas och få kontakt med varandra så att stora ”vita fläckar” eller ”öknar” bildas. Dessa fläckar kan slutligen komma att omge kommersiella områden och ”skära av” dessas kontakt med andra kommersiella områden och därigenom kvävas.
Gratiszonerna bildar med tiden stora landmassor där den kommersiella evolutionen avstannar. Livsformerna blir inavlade och en degenerering påbörjas, som vänder tillbaka evolutionen. De kommersiella livsformerna förlorar alltfler lemmar och organ, förlorar sina sylvassa tänder och snabba klor, sina falkögon som spårar alla övertramp, sin rovdjurshunger, tillbakabildas till primitiva former och slutligen till ett urslem som glider tillbaka ner i en formlös ”folkkultur” där sånger sprids fritt, utan kontroll, utan vinst.
Därför anser vi att upphovsrätten sträcks tillbaka till den första kända musikinspelningen, det vill säga till 1860.
För vad hände med den där franska sångerskan? Dog hon utfattig, mager som en sticka, med en sista bit mögligt bröd utom räckhåll i en vindsvåning i Montmartre? Ingen vet. Men jag tror att det var så.
Klaus-Dieter Fliik
