Cirkusjobb

En tonårig flicka tvingades simma bland pirayor på en cirkus i Italien, skriver SvD. Spindlar och ormar placerades på den skräckslagna lillasystern av cirkusens ägare. De bulgariska flickorna och deras familj arbetade under slavlika förhållanden.

Har ni hört något så otroligt!? Man tror knappt sina öron! Snart kommer väl Svenskan att skriva om ”stackars” arbetare som sopar golv eller tvättar bort graffiti – eller fläker ut sig halvnaken i tidningar för att sälja produkter och bli ”traumatiserad”. Visst, en del jobb kan vara obehagliga, men nu gäller faktiskt arbetslinjen.

Om jag inte var en högavlönad nyliberal skribent på tankesmedjan Limbo skulle jag med glädje ta första bästa jobb som pirayasimmare eller levande klätterställning för spindlar och ormar. Sådana arbeten är ju nödvändiga som första steg in på arbetsmarknaden – de är tillfälliga och varar tills man blir uppäten eller ihjälstucken eller headhuntad – av en rekryterare eller kannibal – till en attraktiv systemkonsulttjänst, el. dyl.

Självaste Mikael Söderlund (m) satt ju i en skrubb på NK i två hela veckor innan han fick komma ut, då ”chefen trodde att unge Söderlund var mogen större uppgifter”, som DN skriver. (Eventuella snuskiga associationer undanbedes!) Och under sin tid på det stora varuhusets herrekipering kom han säkert i kontakt med en mängd obehagliga kryp – lägre samhällsklasser blir ju tyvärr insläppta även på AB Nordiska Kompaniet.

Tankesmedjan Limbo har alltid varit för arbetskraftsinvandring – men bulgarer: jag är tveksam …

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tack till bolletott för länken till DN-artikeln.

Avgörande problemformuleringsinitiativkast

Förtryck tar sig många uttryck. Vita förtrycker svarta, tibetaner förtrycker kineser och så vidare. Men sossekratins förtryck av svenskarna är speciellt svårt på grund av dess infernaliska grepp om människorna. Ett grepp som kopplas med hjälp av problemformuleringsinitiativet.

Trots att Alliansen har regeringsmakten så genomsyrar sossekratin samhället med sina åsikter. PJ Anders Linder skriver i SvD att vänstern präglar samhällsdebatten genom att just ha makten över problemformuleringsinitiativet.

Men långsamt, långsamt griper regeringen denna makt ur den övermänskligt starke motståndaren, tvingar honom att långsamt släppa greppet och att gå på defensiven.

Beviset: en sosse har lagt fram ett förslag som han kanske inte skulle lagt om sossarna haft makten.

Jag förutspår att politikens Alexander Karelin av desperation går upp i brygga före nästa val. Därefter får Alliansen genom ett plötsligt, elegant problemformuleringsinitiativkast Goliat på rygg. För jag erinrar mig Jimmy Cliffs reggaesång:

I’m gonna get my share now of what’s mine
And then the harder they come the harder they’ll fall, one and all

En sång som kommer att visa sig ha rätt: jag kommer att få den där skattesänkningen och ju hårdare vänstrarnas övertag i opinionen är, desto hårdare kommer de att falla, en och alla.

Klaus-Dieter Fliik