Folk är sjuka och måste sjukskrivas för att återhämta sig. Folk är inte alls sjuka, säger Dagens Nyheters Hanne Kjöller bland många andra. Folk bara luras och ljuger om att de är sjuka.
Ungas psykiska ohälsa ökar, säger Bris enligt SvD och Dagen. Socialstyrelsen rapporterar enligt SvD att antalet självmordsförsök ökat stadigt ända sedan 1998, främst bland unga. Barn mår inte alls sämre, säger överläkaren i psykiatri David Eberhardt i Expressen. Barn bara tror att de mår dåligt. Kanske tror de att de försöker ta livet av sig. Möjligen är skadorna också inbillade (kanske ditritade med filtpenna).
Antalet hemlösa ökar och det beror bland annat på ekonomiska och sociala orsaker. Så är det inte alls, säger Carl Otto Werkelid i SvD, som pratat med en hemlös och läst en intervju med Lars Norén, de är hemlösa av existentiella skäl. De är existentialister ungefär som Jean-Paul Sartre. Och på sistone har allt fler blivit existentialister. Och när man under den första timmen av den första dagen i grundkursen i socialantropologi får lära sig att det finns en skillnad mellan vad folk säger att orsaken till att de gör som de gör är och vad den faktiska orsaken till att de gör som de gör är så är det bara trams.
Ett verkligt viktigt problem som så ofta kommer bort i debatten är att vi måste sänka skatterna. Många medel- och höginkomsttagare lider av höga skatter. De blir sjuka och måste få skatteavdrag för att spela golf som friskvård. De mår dåligt, vilket drabbar hela samhället. De riskerar att drivas från hus och hem och tvingas flytta utomlands. Och hur ska vi ha råd att sänka skatterna om vi ska “hjälpa” människor som är “sjuka”, barn som “mår dåligt” och hemlösa som inte vill ha ett hem?
Men vem är det som bryr sig om välavlönade, medelålders medel- och höginkomsttagare? Ingen!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Jo vänstern vill ju alltid omyndigförklara personer med argument om att de vill hjälpa dem med olika former av välfärd. Bra att Carl Otto Werkelid förklarar hur det verkligen ligger till, den där arbetslösa ensamma 3-barnsmamman, är inte alls i behov av någon hjälp, hon utlever i själva verket bara sina filosofiska idéer. I Indien finns det ju t ex gott om svältande eremiter som på detta sätt koncentrerar sina tankar, men något sådant får ju naturligtvis inte finnas i Sverige. Då kommer socialen och tvingar på dem mat och s.k. hjälp.
Även Lars Leijonborg borde tar lärdom av detta. Om man bara slutar med all form av välfärd, och låter folk få leva ut sina filosofiska experiment, så kan man ju samtidigt hjälpa dem genom att avskaffa den orättvisa konkurrensen från statsstödd humanistisk utbildning och forskning på universiteten.
Där tror jag Carl Otto Werkelid närmar sej pudelns kärna, samhället lägger helt enkelt för mycket energi på stöd till hemlösa.
Socialmyndigheter och frivilligorganisiationer klampar in i dom bostadlösas privatliv och kränker deras integritet i samhället.
Hemlösa har i själva verket mycket gemensamt med skolkande skolbarn som heller inte vill ha med samhället att göra. Myndigheter envisas med att återföra båda grupperna till ett samhälle dom inte vill ingå i. Dom flesta hemlösa vill bara existera och finnas till och är nöjda med det , men myndigheten envisas med att jaga dessa stackars människor som bara vill vara i fred.
Så jag håller med Alexandra ,…vem bryr sig om välavlönade, medelålders medel- och höginkomsttagare?
Alla blogginläggen här är ju food for thought så det räcker och blir över, tycker jag. Man är proppmätt och mår som en prins (om uttrycket tillåts), när man har tagit del av dagens skörd.