Årets första partiledardebatt i riksdagen avhölls på onsdagen, rapporterar DN, SvD och Aftonbladet. Som väntat vann Fredrik Reinfeldt debatten, bekräftar tankesmedjan Limbos retorikexepert William von Pamp.
Med kraft avvisade statsministern de negativa opinionsundersökningarnas resultat genom att påpeka att Svenne Banan är mosig i fruktköttet (Kammarens protokoll):
Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till.
Reinfeldt återkom alltså till sin gamla observation att ”Svenskarna är mentalt handikappade” (från boken Det sovande folket).
Tidigare har ledarskribenter antagit att folkets bristande stöd beror på att statsministern är osynlig och inte kommunicerar, eller att Svenne Banan inte förstår att han fått det bättre. Glädjande därför att Reinfeldt klargör vad det verkliga problemet är: att väljarna, antagligen på grund av mentala svårigheter, inte förstår vad de vill.
Den som inte är vid sina sinnens fulla bruk behöver givetvis en ledsagare som ser till att han går rätt.
SVT2 sände på onsdagen första avsnittet av ”The Sarah Silverman Program”. Sarah är oerhört barnslig, självisk och ansvarslös och förstår inte sitt eget bästa. Dessutom drack hon i avsnittet hostmedicin som gav henne kraftiga hallucinationer. Lyckligtvis fanns äldre systern Laura till hands och redde med trygg hand ut knutarna som Sarah trasslade in sig i.
En liknelse mellan Sarah och Svenne Banan är inte svår att dra. Vad skulle man få för svar om man frågade Sarah vilken politik som är den rätta? Fel svar, naturligtvis. I bästa fall kan hon rösta på rätt kaka i sitt favorit-tv-program ”Cookie Party!”
Lyckligtvis har även Svenne Banan en ansvarsfull person som kan leda honom rätt. Denne person går sida vid sida med folket vars förtroende han bär. Ni ska veta, kära väljare, att den personens namn är Fredrik Reinfeldt.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Måste hålla med Limbos retorikexepert William von Pamp att Fredrik Reinfeldt spelade i en högre division.
Vilken inledning på debatten !
Fredriks utblick mot värlspolitiken och Bill Clinton var först lite förvirrande, men sen kändes allt bara så rätt. Det är inte alla som kommer i håg det, men Bill hade det lite kämpigt i början av sin ämbetsperiod.
Nu ramlar poletten ner va ? ….. precis vad som hänt Fredrik , man kan nästan känna historiens vingslag. Det känns nästan självklart att Fredrik följer Bill i spåren och blir omvald för en andra mandatperiod.
Det tunga smutsiga arbetet är avklarat, nu skall frukterna skördas och delas ut.
Instämmer med Ola ovan. Men frukterna? Inte bananer, vål?
Skulle man inte helt enkelt kunna införa ett förvaltarskap med godmansförfarande med villkorlig prövning för bananerna/bananorna ?
Jorå, han skötte sig väl okej Reinfeldt, tycker bara han skulle jagat Mona lite mer. Lite besviken känner jag mig, hade väntat mig lite mer action.
Den i retoriken ständigt närvarande Schlingmann hade lagt upp strategin att jaga Mona och fråga vad hon ville göra och med vilka. Om Reinfeldt nu identifierar sig med Clinton kan man ju få lite snaskiga associationer, men tyvärr, där ligger han nog i lä i alla fall.
Säg inte det Lars, jag tycker ju att det finns stora likheter mellan Monika Lewinsky och Ulrika Schenström.
Sida vid sida tillsammans hand i hand
Reinfeldt och svenska folket tillsammans fromma som lamm
Reinfeldt sänker skatterna och dom som är rika tackar
Och piskan som kittlar kittlar bara sjuka och arbetslösas nackar
Ursäkta, jag blev så inspirerad bara, det var ju så fint det där han sa att han går sida vid sida med oss alla, med mig till och med, jag blir riktigt rörd.
En liten spontan hyllning bara till vår store ledare.
”Tidigare har ledarskribenter antagit att folkets bristande stöd beror på att statsministern är osynlig och inte kommunicerar, eller att Svenne Banan inte förstår att han fått det bättre. Glädjande därför att Reinfeldt klargör vad det verkliga problemet är: att väljarna, antagligen på grund av mentala svårigheter, inte förstår vad de vill.”
Nja, man behöver väl inte vara direkt ointelligent för att önsketänka eller nostalgisera lite. Jag tror många väljare känner sig vilsna i denna ”brave new world” som börjar ta form.
För den nostalgiske står fortfarande socialdemokratin för ett slags idealiserat folkhem à la femtio- och sextiotal. En slags dold nationalromantik. Så länge sossarna inte säger något annat, så kan man bygga på den idealiserade bilden.
I praktiken däremot så är många av de saker som ”Svenne Banan” inte specifika för alliansen. De får klä skott för policys sossarna själva drev nästan lika hårt. Exempelvis så har den ”jakt på sjukskrivna”, som alliansen anklagas för, stegrats undan för undan den senaste femårsperioden — den är inte ett nytt påfund.
Likaså misstänker jag att ledande sossar i den så kallade ”kanslihushögern” i hemlighet är tacksamma för att alliansen tar en mängd obekväma beslut, eftersom de annars troligen skulle varit tvungen att fatta liknande själva.
Våra sjuk- och socialförsäkringssystem höll på att förblöda. De tillsammans med statliga subventioner av försäkringssystem har inneburit att vi får allt mindre för våra skattepengar.
Sossarnas strategi för att råda bot på arbetslösheten började nå vägs ände. Totalt sett, så höll vi på att bygga in oss i ett högkostnadssamhälle som i slutändan skulle utarmat svenska folkets tillgångar. Det är nog många realistiska socialdemokrater som såg det, men som inte riktigt hade kraft, mod och makt nog att skapa den förändring som krävdes.
Allt är inte frid och fröjd, men ändå — äras den som äras bör. Allt du upplever som fel är inte alliansens påfund, och allt det alliansen har på sin agenda är inte ämnat att göra fattiga fattigare. Tvärtom är agendan nog snarast att göra alla rikare, även om man stöter på farthinder här och där.
Så du säger att det som är fel är sossarnas fel, och att det som är fel inte är fel utan rätt. Ja, precis så skulle jag också beskriva situationen! Vi har f.ö. en plats ledig på Limbo.
AGK
Sossarna inkasserar med all sannolikhet tacksamt fortsättningen på det man påbörjade runt -02/03, ja faktiskt redan under sent 90-tal genom diverse förberedande lagändringar.
Det som skapade den s.k. krisen i sjukförsäkringen var den delning som gjordes av finansieringen (en avsevärt högre del av sjukförsäkringen kom att direkt belasta statsbudgeten) i samband med pensionsreformen.
Räknat i absoluta tal var dock sjuktalet avsevärt högre i slutet av 80-talet för att sedan sjunka under 90-talets början och mitt i samband med att karensdagarna infördes för att betala notan från bankkrisen. Av någon anledning utformas numera alla grafiska presentationer av sjuktalets utveckling med början runt -95.
Jag vilar därför trygg i Marcus försäkran om att alliansens avsikt inte är att göra fattiga fattigare (och för övrigt – pengar är inte allt här i livet, det finns andra värden), alliansen försöker ställa till rätta och hjälpa, det tar bara lite tid att få ordning på skutan.