Farliga fyrverkerier

Fyrverkerier avfyras mot både människor och byggnader, med skador och bränder som följd, skriver SvD. I Rinkeby ökar raketstöket och polisen är maktlös. Ligisterna får inte ta makten, menar SvD. Såväl privatpersoner som politiker vill förbjuda fyrverkerier.

Är inte det här ett praktexempel på den svenska trygghetsnarkomanin! Plötsligt är det ”farligt” även med vackra fyrverkerier. Jag menar att några dödsfall och bortsprängda fingrar och ögon per år inte är något att orda om. Vi noterar med förskräckelse att trygghetsknarkarna numera även återfinns i Dagens Nyheters ledarredaktion. Fegheten och tumsugandet har spritt sig även till den femprocentiga storstadseliten.

Många unga är uppenbarligen förtjusta i smällare och fyrverkerier. Allt detta pangande är ett tydligt tecken på en brist i vårt svenska folkhem. Nämligen bristen på krig.

Unga män vill ut och slåss, ut och visa upp sin stolta manlighet i ärofull kamp mot fiender (oviktigt vem). För att ett land ska förbli friskt behöver varje generation sitt krig. Det behöver inte nödvändigtvis handla om världskrig, men mindre konflikter med säg 50.000 döda skulle ha flera fördelar.

Till exempel vet vi att pedofili minskar under krig. Genom att underhålla ständiga lågintensiva krig finns till och med en möjlighet att permanent hålla sexuella övergrepp mot minderåriga på en nivå betydligt lägre än dagens.

Dessutom ökar krig benägenheten att gifta sig och skaffa barn. Dels förstärks traditionella könsroller, dels förstärker närheten till döden lusten till livet. Krig skulle alltså kunna vara positivt för tillväxten genom att fler producenter (arbetare) och konsumenter produceras.

En annan faktor som sätter fart på produktionen under krig är ökad innovation. Nya vapen utvecklas och får spin-off-effekter. Under andra världskriget utvecklade Storbritannien den första datorn. Tyskarnas raketer utvecklades till rymdraketer som nådde månen. Vem skulle vilja vara utan YouTube-filmer på programledare som kräks? Vem skulle vilja vara utan möjligheten att titta på den vackra fullmånen?

Krig har alltså en rad fördelar för tillväxten: minskade kostnader för rättsväsende och psykiatri tack vare minskade sexuella övergrepp, ökat barnafödande – fler producenter och konsumenter – och ökad innovation.

Krig bidrar till tillväxt som är detsamma som lycka och ja, fred. Krig är fred, kort sagt.

Klaus-Dieter Fliik

Datorspaning ökar tryggheten

Polisen bör patrullera Rinkeby och inte sitta framför datorer, tycker PJ Anders Linder i SvD och hänvisar till bloggen Mina Moderata Karameller. Bloggaren tycker att poliserna borde gå på gatan i stället för att spana på Svenne Banans IP-nummer när han banansurfar (och ni vet vad jag menar med ”banan”).

De senaste dagarna har det rått blogghysteri över att regeringen vill ge polisen större möjlighet att spåra folk på nätet, även om de inte misstänks för brott. Det är en hysteri som göds av bland andra Aftonbladet och DN. Bloggen Opassande räknar upp en del av de överspända reaktionerna i bloggosfären.

Orsaken till att bloggarna skiter på sig av ängslan är enkel: de har något att dölja. Annars finns det väl ingen anledning att bli så upphetsad. Så enkelt ÄR det! Vi skulle på tankesmedjan Limbo till exempel inte ha det minsta emot att någon tittade på vad vi gjort med våra datorer, om det inte varit för våra affärshemligheter.

Men det finns en enkel lösning på den konflikt PJAL och MMK tar upp. Poliser behövs för att patrullera på stökiga element i miljonprogramsområden, ja, och ju fler dess bättre. Men vem ska då utföra den nödvändiga uppgiften att spionera på hela svenska folket? I Östtyskland löste man det genom en otrolig mängd angivare. En sådan kommunistisk storebrorsstat vill vi givetvis inte se här!

Lösningen är enkel. IP-nummer, personuppgifter, passfoto, adress med mera publiceras helt enkelt på en webbsida där alla kan se vad Svenne Banan haft för sig på nätet. På så sätt engageras allmänheten i spaningsarbetet, som alltså inte kostar staten något och frigör polisen till den nödvändiga uppgiften att – brutalt men hänsynsfullt – slå ner uppror bland den nittiofemprocentiga bananmassan. Vi har tidigare föreslagit ett liknande system där allmänheten via webbkameror hjälper till att hindra mobbning och våld i skolor.

Med Limbo-systemet kommer vi närmare vårt nyliberala ideal: den försvunna småstadsidyll, vi kan kalla den Folkhemsköping, där alla skötte sig själva med maximal ekonomisk frihet och samtidigt tog hand om varandra och såg till att hoten eliminerades på ett tidigt stadium.

I Folkhemsköping fanns den gamla tanten som spanade genom gardinerna, grannen som iakttog alla besökare när han arbetade på tomten, torgbänksgubbarna som inte missade någonting - och alla rapporterade de till Konstapel Klas när denne spatserade förbi.

Rapporter om olämpliga aktiviteter spreds snabbt av tanten på postkontoret, av banktjänstemannen, prästen eller läkaren. Svenne Banan kunde inte hålla hemligt att han skickade efter franska kort eller ekivoka böcker, att han hade skulder, sjuka böjelser eller könssjukdomar.

Genom öppenhet med IP-numren på nätet skulle vi snabbt kunna eliminera olämpliga och antisociala beteenden. Internet skulle kunna ge oss tillbaka den gamla känslan av gemenskap från småstadsidyllen Folkhemsköping. Trygghet. Mys. Innanförskap.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol