Nikotinbeslut utvidgar friheten

Nikotinplåster och nikotintuggummi ska kunna säljas var som helst och inte bara på apoteket, föreslår regeringen enligt Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet Snällposten. 1 mars ska alla nikotinslavar befrias från apotekstyranniet.

Särskilt libertarianer är lyriska. Tanken på att köpa nikotinplåster i en vanlig butik gör bloggaren Swedish Libertarian så extatisk att han utropar ”Äntligen!” Enligt honom är det kanske den enda helt och hållet bra sak som regeringen gjort.

Tankesmedjan Limbo håller med.

I riksdagen lovordade Tobias Krantz (fp) på onsdagen det stora genombrottet ”som utvidgar friheten” och gör det ”lite lättare för människor att leva och att bryta ett tobaksmissbruk”.

Tidigare har det varit förenat med betydande svårigheter att ta sig till apoteket. Särskilt om man är folkpartist. Nu blir det lite lättare för folkpartister med sådana problem att klara sig. Samhället blir ENKLARE. Det är därför vi skriver med VERSALER (= stora BOKSTÄVER), för att även FOLKPARTISTER ska kunna FÖRSTÅ.

Men tankesmedjan Limbo frågar sig: är det tillräckligt enkelt nu?

Nej, vill vi svara. Det måste bli ännu lättare. Jag vill jämföra med Linda Skugge som tycker att det är för svårt att fylla i en blankett om man vill ha hushållsnära tjänster. Därför föreslog vi 17 december att Skattemyndigheten skulle komma hem till oss och fylla i papperen medan vi väntar.

Att gå till en butik och köpa nikotinplåster är helt enkelt onödigt krångligt. Vi kräver stöd för att göra det riktigt, riktigt enkelt. Det ska finnas personal som går från dörr till dörr med nikotinplåster och nikotintuggummi och även applicerar det på huden eller stoppar det i munnen, beroende på vilket det är.

Bort med statligt krångel! Gör det ENKELT, Reinfeldt!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Ett parti enklare för Svenne Banan

Opinionssiffrorna ser mycket dystra ut för Alliansen. Därför gäller det att ta till alla möjliga knep för att vinna valet 2010, och Eric Erfors presenterar några av dem i Expressen.

Framför allt bör Allianspartierna satsa på en gemensam valsedel. Då kan man räkna till sig kd:s fyra procent, om partiet ”eller något annat småparti – skulle åka ur riksdagen”. Det är ett demokratiskt riktigt knep, menar Erfors, och PJ Anders Linder verkar tycka att det är en utmärkt idé.

Handen på plånboken, vilka skillnader finns det mellan partierna idag? Kan Svenne Banan ens skilja på olika partier? Jag tror inte det. Svenne Banan befinner sig som Linda Skugge påpekar på dagisnivå, d.v.s. ungefär i höjd med en vuxen chimpans. Chimpanser tycker om bananer. Därför måste vi göra det enkelt för den mosiga svennebananmassan att välja rätt, och svårt att välja fel.

Fyra Allianspartier har fyra partisymboler, så en ny partisymbol bör utformas för att förenkla för Svenne Banan. Hur skulle den se ut? Kanske någon variant av ”framgångens hjul” som nu satts i rullning, med fyra delar som representerar varsin gren av den gamla borgerligheten.

Men vi bör även hindra antidemokratiska partier från att få möjlighet att komma in i riksdagen. Tankesmedjan Limbo anser liksom Claes Arvidsson att Forum för levande historia bör utreda yttervänstern och dess kopplingar både till socialdemokraterna och Sovjetunionen.

Hur, kan man fråga sig, kan det vara det möjligt för partier som utreds av en myndighet som forskar om folkmord att delta i den svenska valrörelsen? Är det helt enkelt inte så att vissa antidemokratiska partier på den yttersta vänsterkanten borde förbjudas?

Kanske är det dock inte politiskt korrekt i dagens läge att förbjuda partier. Vad man däremot skulle kunna göra är att införa EU-valsystemet. I korthet går det ut på att val utförs i vanlig ordning, men att de blir mer av rådgivande art. Om svennebarnbananmassan alltså inte röstar på det logiska alternativet – Alliansen – kan valet göras om tills resultatet faller ut på riktigt sätt.

Vi anser att EU-valsystemet är det demokratiskt riktiga. Inte minst för att det har det förebilder inom EU.

Folket gjorde sig av med HSB – Göran Persson – och fick Alliansen. Vi förstod snart att demokratin måste förnyas. Och förändringen börjar nu. Vilken sida står du på?

Klaus-Dieter Fliik

FFHL – Propagandamyndighet Nr. 1

Många myndigheter är onödiga och bör läggas ner, menar ledaren i Expressen. Behövs till exempel Livsmedelsverket?

Nja, jag tror knappast att privata livsmedelshandlare skulle fuska med exempelvis köttfärs eller annat kött. Handlare som inte levererade en bra produkt skulle snart svikas av sina kunder. Någon matkontroll av Livsmedelsverket behövs alltså inte då marknaden ordnar allt till det bästa på egen hand.

En kritik mot myndigheter Expressen tar upp är att de ägnar sig åt opinionsbildning. Ni vet, när de ibland uttrycker åsikter som är kritiska mot regeringens beslut.

Myndigheten Forum för levande historia bör däremot inte läggas ner, eftersom propaganda behövs mer än onödig matkontroll. Så länge propagandan består av objektiv opinionsbildning (om kommunismens brott mot mänskligheten).

Tyvärr är propagandamyndigheten ännu inte tillräckligt objektiv, som ledarskribenten Clas Arvidsson mycket riktigt påpekar i SvD. Bland annat är styrelsens ordförande samtidigt ordförande i ABF ”som är socialistiskt forum för socialdemokraternas möte med yttervänstern”.

Många skumma typer har genom åren passerat genom ABF – vad gjorde de egentligen i lokalerna? Var det folkmord som planerades? Vilken roll har Byggnads i det hela – vilka byggnader var det de skulle bygga? Arvidson antyder att FFHL är rädd för att ta upp vänstern i Sverige. Inte så konstigt. Ordet ”maffia” har ofta kopplats samman med Byggnads.

Men ibland är kommunistisk diktatur bra. Arvidsson menar att FFHL inte borde ta upp fallet Kina då ”ett bättre alternativ varit att utgå från Sovjetunionen och Nazityskland”. Givetvis. Vi ska vara kritiska mot kommunistiska brott mot mänskligheten, men inte om vi hoppas på stor handel med den kommunistiska diktaturen ifråga. Maud Olofsson hyllar ju Kina (77 miljoner döda) på centerpartiets hemsida.

När det gäller kritiken mot Kina menar Arvidsson att FFHL är en liten verksamhet och att det blir småkomiskt att man försöker ta upp för mycket. När det gäller varför FFHL inte tar upp vänstern i Sverige tycker Arvidsson att man duckar när man talar om arbetsekonomi.

Bara Forum för levande historia börjar tala om vänstern här i Sverige och dess brott mot mänskligheten kommer myndigheten att bli opinionsmässigt objektiv och neutral. Det är viktigare att hindra våra unga från att förgiftas av kommunism än av köttfärs.

Klaus-Dieter Fliik

Stackars Ulf Nilson

”Svag är bara den som nöjer sig med att vara en liten lort”, skriver Paulina Neuding i SvD. Vi ska hylla styrkan, övermänniskan som klarar sig mot alla odds. Alla kan bli en övermänniska, och de som inte är övermänniskor väljer det av fri vilja.

Staten ”är beroende av att svensken är beroende: alkis, knarkare, sjuk, arbetslös, förtidspancho, i åtgärd, vårdbehövande” menar Ulf Nilson i Expressen.

Ulf Nilson har en genial lösning på hur vi i ett slag blir av med alla som nöjer sig med att vara små lortar: vi sänker skatten och tar bort bidragen! Vips, inga alkisar, knarkare, sjuka, arbetslösa! Ty det är bidragen som skapar sådana personer.

Gränsen mellan idioti och genialitet är hårfin, och Ulf Nilson balanserar på gränsen. Så stor är denne mäktige ande att han klarar det svåra balansstycket.

Om det är någon som behöver det stöd som de ”stackars” bidragsfuskarna nu får, så är det den hårt belastade skattebetalande medelklassen. Både Ulf Nilson och jag lider verkligen under skattetrycket som tynger ner oss till marken. Är det då ingen som ser vårt lidande!?

Ulf Nilson är bitter. Och det enda som kan läka hans stackars sårade själ är mer pengar. När inga alkisar, knarkare, sjuka, arbetslösa längre får något stöd av samhället och skatten är minimal, ja då kommer han att sluta skriva i Expressen. Uffes bitterhet smälter bort, de sura mungiporna vänds upp, och han finner att baske mig, jag KAN inte gnälla längre!

Men det slutar inte där. Expressens, Svenskans och DN:s ledarsidor kommer alla att ges ut blanka. För då finns det inte längre kvar några som stjäl de stackars ledarskribenternas pengar. Och alltså ingen att gnälla på.

Tänk vad mycket glädje det skulle sprida att sänka skatten. Pengar är trots allt den enda vägen till lycka.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol