ÅÅååhh! Nu gör jag det igen. Jag borde inte göra det, jag vet att det är dåligt. Jag är en dålig människa. En syndig människa. Kan herren Jesus förlåta mig, trots allt? Finns det inte ett litet skrymsle för mig i himlen sen?
Jag sitter alltså och bloggar. Och nu kommer det … ååååh … jag kan inte låta bli! Nu, nu … nu kommer det … vad fan jag hade för mig förra torsdagen!
Förra torsdan väcktes jag av filippinskans skrik igen. Skickade ner Igor i källaren med niosvansade katten. Nån chargé d’affaires från Zambia ringde, ville sälja encyklopedi. Kastade på luren.
Köpte ett luder efter jobbet. Vi gick till hennes lägenhet, ngn slags knarkarkvart. Sprutor och skit på ett bord. Vid torget. 600:-.
Var på väg hem över torget efteråt & såg en man som spelade kort med en apa på caféet. Apan vann varje gång. Det verkar otroligt. Måste fråga G. om det verkligen är möjligt. Kanske handlar det om ett trick av ngt slag.
Svenskan ringde om jag ville skriva en artikel om dödsstraff. Jag tycker att dödsstraff är okej. Många finnar går fortfarande lösa.
Så, nu är det gjort. Där har ni det, vad jag gjorde förra torsdan. Jag skäms nu.
Men jag försöker bättra mig. Bloggupproret 2007 går vidare, med en logga på engelska. Instruktion till autister: se nedan, där finns den nya loggan.
Klicka på bilden för större version.
Klaus-Dieter Fliik
Kategorier: Uncategorized
ICA paketerar om gammal köttfärs och säljer den som ny, avslöjade SVT:s Uppdrag granskning på onsdagen, och Aftonbladet, SvD och DN hakar på. I programmet kan man även se personal på ICA plocka upp och paketera kött som fallit på golvet. Bloggare rasar. Tidningsläsare rasar. Livsmedelsinspektörer rasar.
Jag känner mig som Boris Benulic i Metro som inte kan förlåta hälsobyråkraterna som stängde hans favoritkrog för att det fanns murbruk och könshår i maten. Vad spelar det för roll med lite gammalt kött med skit från golvet? Liksom Boris äter jag med glädje mat med murbruk och könshår i. Jag vill faktiskt gå längre än Boris: ge mig mat med urin, sperma, hederligt äktsvenskt bajs producerad av runda kullebakar på doftande utedass i prunkande sommargrönska!
Liksom David Eberhard tycker jag att det är nog av trygghet och kontroll nu. So what om några dussinmänniskor trillar av pinn av dåligt kött (de tillhör med statistisk sannolikhet de tärande 95 % som fuskar). Om vi inte offrade några då och då skulle vi leva i en bubbla som verkligen skulle bli smärtsam om den sprack.
Inte för att jag köper kött på ICA. Nej, jag har minsann känt till det här i över 10 år, liksom liberale bloggaren Byxorna nere. Jag har inte velat säga något till kommunistjournalister eller nittiofemprocentlosers eftersom det dåliga köttet kan rensa upp lite i genpoolen.
Nej, jag köper allt mitt kött av en ekobonde som jag känt sedan barndomen och är mycket nära vän med. Varje vecka åker jag ut till hans gård och tittar till korna så att de inte ges antibiotika eller annan skit men däremot sin dagliga maltöl och massage. Just det, det handlar om wagyu- eller kobekött i japansk stil. Varje dag lyssnar de på klassisk musik av bland andra Mozart och Beethoven.
När kon slaktas är jag själv med och ser till att det går rätt till, faktum är att jag filmar det med min digitalvideo för att avnjutas senare. Bonden brukar spela Stravinskij för att lugna kreaturen, och vi klär av oss nakna för att slippa få kläder att tvätta.
Vid styckningen är det dock Wagner som gäller. Även vid malning och paketering står jag och ser på. Musikval: Vivaldi.
Och om det kommer lite könshår och jox med, big deal.
Klaus-Dieter Fliik
Kategorier: Uncategorized
Juha Valjakkala benådas och kan släppas fri på prov redan i mars, skriver SvD och DN. För tidigt, skriver SvD. Många Åmselebor vill inte att han ska släppas fri, en del är rädda.
Valjakkala bör inte släppas fri eftersom han inte ångrat sig, menar Marie Söderqvist i Expressen. Men det finns viktigare skäl än att han kanske skulle mörda igen. Söderqvist räknar upp dessa: att han är en ”långhårig finne som byter namn och rymmer upprepade gånger”.
Låt oss bena upp dessa skäl. Han bör inte släppas fri för att han är
Långhårig. Visserligen är Valjakkala, som numera heter Nikita Joakim Fouganthine, inte långhårig längre. Men en gång långhårig, alltid långhårig. Jag kan alltid se på folk om de egentligen är långhåriga – även om de har kort hår - och alltså farliga. Det är lite som Klaus-Dieter i juni skrev om personer med ”onda” bruna ögon som visar att de är på väg att bli ”undervärldsmänniskor”.
Finne. Naturligtvis ska vi inte släppa fri finnar! Vi är inte rasister för att vi anser att vi vill att finnar ska hållas inspärrade, vi konstaterar bara fakta.
Byter namn. Vilken ärlig människa byter namn? De som byter namn har alltid något att dölja. Har de begått eller planerar de att begå mord? Är de pedofiler? Se bara på Kambodjas diktator Pol Pot – som egentligen hette Saloth Sar!
Rymmer upprepade gånger. Vad, frågar jag mig, kan inte en person som rymmer hitta på ute i det vanliga livet? Om han rymmer flera gånger när han sitter inne finns ju risken att han låser in sig själv upprepade gånger när han är fri!
I artikeln är det tyvärr något oklart om Marie Söderqvist håller med om dessa skäl – men efter att ha läst hennes texter under en längre tid vågar vi tror att hon har de rätta åsikterna. Hon verkar i varje fall lite längre ner tycka att man inte bör vara tatuerad om man vill bli benådad.
Tur att man är en prydlig, välfriserad ”borgarkäring” ifall man skulle få för sig att mörda någon! Jag skulle i varje fall med glädje mörda Juha Valjakkala om jag hade möjligheten.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Kategorier: Uncategorized
