Sveriges befolkning växer så det knakar, kunde SvD och DN rapportera strax innan jul. Enligt siffror från SCB föddes 2007 fler än något år sedan 1994. På nyårsafton kommer totalt 9.184.000 personer att bo i landet.
Tyvärr räcker inte nio miljoner lång väg om vi ska konkurrera i en alltmer globaliserad värld. För att trygga välfärden och den framtida tillväxten behöver vi många fler flitiga bävrar i vårt avlånga land!
Vi får på tankesmedjan Limbo ofta kritik för att vi stirrar oss blinda på siffrorna för den ekonomiska tillväxten, men denna bloggpost visar väl med all önskvärd tydlighet att vi tänker minst lika mycket på människor. För det handlar om livet.
Problemet är att svenska kvinnor väntar för länge med att skaffa barn, som Hanne Kjöller skriver om i DN, Marie Söderqvist i Expressen, och vår egen Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol på The Badlands. Medan de mest fertila kvinnorna – tonåriga tjejer – inte skaffar barn kämpar par över 30 med att lyckas.
Hur ska vi lösa detta problem?
Förnuftets kalla och oresonliga röst svarar med hög och klar röst genom en nyliberal megafon: tonåringarna bör tvingas att föda barnen i stället för att göra abort.
Att förbjuda abort skulle dock inte vara politiskt korrekt i det rådande politiska klimatet. Dessutom skulle flickor kunna åka utomlands för operationen, och ett förbud skulle även drabba kvinnor ur den femprocentiga eliten som av logiska skäl, snarare än på grund av någon nyck, ansåg sig inte kunna behålla barnet.
Obligatoriska gynundersökningar
Tankesmedjan Limbo har därför arbetat fram ett förslag, som vi på torsdag nästa vecka kommer att presentera i Hemliga Klubben där flera (manliga) medlemmar ur regeringen ingår.
Folkpartisten Nyamko Sabuni har tidigare föreslagit obligatorisk gyunundersökning av flickor för att upptäcka könsstympning. Men då undersökningen är integritetskränkande för oskyldiga flickor bör undersökningen bara utföras på dem som ingår i de kända riskgrupperna, menade folkpartisten Mauricio Rojas i Expressen.
Vi anser på Limbo att obligatorisk gynundersökning är kränkande särskilt för den femprocentiga elitens flickor. Däremot är den inte kränkande för miljonprogramstjejer, som inte har samma förfinade känsla för den personliga integriteten.
Därför bör gynundersökningar utföras på vecklig basis, förslagsvis i samband med omklädning till gymnastiken, på alla flickor som bor i miljonprogramsområden. Samtidigt som vi därigenom skyddar dem mot könsstympning tar vi reda på om de är gravida eller inte.
Barnrikehus
När en flicka bekräftats vara gravid förs hon omedelbart till ett så kallat barnrikehus som inrättats på landsbygden. Dessa hus kan inrättas i herrgårdar eller i nedlagda sjukhus och skolor. Här i den friska luften på landet kan personalen hålla flickorna under uppsikt så att de inte dricker alkohol eller försöker utföra abort med strumpstickor eller liknande.
När barnet väl fötts kan flickan, om hon trots allt inte kommit på bättre tankar, överlämna det till något av de par över 30 som inte lyckas få barn för att de utbildat sig och gjort karriär.
Idén med barnrikehus har emellertid den fördelen att den kan utvecklas ytterligare.
Flickor som riskerar att råka ut för könsstympning, och det är i stort sett alla i de kända riskgrupperna, kan för sin egen säkerhet erbjudas skyddat boende i ett barnrikehus. Mot en lämplig ersättning kan de, om de så vill, bli surrogatmammor för de barnlösa paren ur den femprocentiga eliten.
Första natten
Men frågan är om ens dessa åtgärder skulle leda till en önskvärd takt på befolkningsökningen. Därför anser vi att återupplivandet av en gammal tradition är på sin plats. Vi tror på tankesmedjan Limbo att mycket av samhällets nuvarande dekadens beror på att vi övergivit gamla fina traditioner.
Vi talar om ”droit de seigneur” eller ”ius primæ noctis”. Dessa begrepp med ursprung i medeltiden syftar på en herremans rätt att deflorera alla jungfrur på sina ägor. Herremannen har alltså rätten till den första natten.
När unga tonåriga jungfrur för sin egen säkerhet isolerats i barnrikehus kan de alltså erbjudas möjlighet att få barn med landets bästa män, män ur den femprocentiga storstadseliten. På så sätt skulle vi kunna beskydda flickorna från de obehagliga situationer som kan bli resultatet av försök att dra till sig rika mäns intresse på innekrogar runt Stureplan. Man kan säga att barnrikehusen är gräddfilen till kontakt med samhällets elit.
Männen ur eliten, ur framstående tankesmedjor och nyliberala kärnkretsar, kan säkert, mot en lämplig skattesänkning, kunna övertygas om att uppoffra någon helg då och då i arbete för landets framtida tillväxt. Undersökta och lämpliga flickor ges då tillfälle att träffa dessa män i specialinredda mysrum på barnrikehusen.
Vad som hände där - ja, låt oss inte vara indiskreta - det skulle vara mellan flickan och mannen.
Klaus-Dieter Fliik
