Problem med mobilstörning

Häxjaktstämning bland en osorterad pöbel har det rått, och en hysteri utan dess like har spritts, under en vecka jag brukar beskriva som horribilis, i vänstermedierna, bland annat med anledning av att Cederschiölds, de moderata politikerna, haft, på grund av högt skattetryck, svart städhjälp i 13 år.

Skulle det nu vara så märkligt? Tankesmedjan Limbo, grundad 1907, har, på grund av alltför höga skatter, alltid haft svart städhjälp, ibland i dubbel bemärkelse – svart och svart – men för tillfället en grupp thailändskor som vi importerat och förvarar i källaren i lokalerna vid Stureplan – i våningen under vinkällaren – givetvis - då den är för fuktig – vilket skulle vara obehagligt när man gick ner för att hämta en pava.

Vi har dock haft vissa problem med thailändskorna. De är nämligen ständigt upptagna av sin mobiltelefoner och skyller på att de ”måste” ha kontakt med sina barn och det ena med det andra med det tredje. Detta leder till slarv med städningen.

Då läste jag i New York Times om en restaurangägare i Maryland i USA som använde en apparat som blockerar signaler till och från mobiltelefoner, en ”cellophane jammer”. Restaurangägaren sade att han köpte apparaten för 1.000 dollar för att han var trött på sina anställda som jämt fokuserade på sina mobiler i stället för på kunderna.

Limbo Systems tog snabbt fram en liknande apparat, varefter den ställdes i tankesmedjans lokaler. Och den fungerade alldeles utmärkt. Vi blev dock högst förbryllade när våra egna mobiltelefoner plötsligt slutade fungera. Hur var detta möjligt?

Hi-tech vs. lo-tech: två metoder att få tyst på anställda.

Teknikerna från Limbo Systems anlände till kontoret och identifierade problemet. De förklarade för oss att störningsutrustningen påverkade våra mobiler, och efter att den avlägsnats så – quelle bonne surprise! – fungerade våra mobiltelefoner igen.

Snart märkte vi att städerskorna åter var okoncentrerade och överdrivet fokuserade på sina telefoner. De var bara till uppskattningsvis 95-96 % koncentrerade på arbetet.

Det är verkligen irriterande med anställda som inte är hundraprocentigt koncenterade på det de ska göra. Så vi gick lo-tech on their stjärt och applicerade vävtejp runt deras huvuden så att munnen täcktes. Äntligen var det slut på mobilpratandet.

Sensmoral: om det inte funkar hi-tech – go lo-tech.

Klaus-Dieter Fliik

Socialisten von Holstein

Johan Staël von Holstein har återvänt efter en veckas semester i Dubai, skriver han i Metro – och har som vi vet undgått den horribla veckan med pöbeljakt och tal om revolution – och har under besöket uppenbarligen infekterats med en del socialistiska idéer.

Tankesmedjan Limbo tycker att infektionen – han kallar den ”öroninflammation” – av en av landets största nyliberala tänkare är beklaglig. Men förruttnande miasmer ger sig gärna på intet ont anande blåögda blondiner som troskyldigt bolar runt i främmande jordar med sina glädjechampinjoner. Sedan kommer de intet ont anande hem omgivna av elaka dunster utsöndrande sig gemensamt med gulgrönt gorr ur scharlakansröda könspustler.

Förutom att förespråka gamla goda idéer som massinvandring av billiga asiatiska arbetare menar han nämligen – håll i er nu – att vi ska ”skrota de svenska minimilönerna”. Din pluttande pluddrande svekläggande slobak! Varför talar du över huvud taget om ”löner”! Vi behöver slaveri för att bli ett bra land!

Lägg ner, von Holstein!

Klaus-Dieter Fliik