Polska gästarbetare bor bland skrotbilar och byggavfall, mögel och avföring, skriver Aftonbladet, SvD och DN. En del bor i källare utan värme eller ventilation.
Buhuu. Nästa steg är väl att förbjuda sanering av mögliga hus och städning av toaletter, eftersom de stackars arbetarna då skulle komma i kontakt med den farliga smutsen. Halledudanemej.
Ja, det har förresten redan börjat. I Vasaparken – som jag och Susanna Popova brukar smyga runt i – ligger en omkullvält betongklump, en trasig ramp och en hemsnickrad skylt från Studiefrämjandet! Det är väl för ”farligt” för arbetarna att rensa upp.
Resultatet av arbetarnas prinsessan-på-ärten-fasoner blir att jag och många med mig utsätts för påfrestningar långt över vad till och med en supermänniska i eliten kan förväntas klara av. Varje gång jag kommer till parken får jag blodvallningar och hjärtklappning och börjar svettas.
Hur kan de bortskämda renhållningsarbetarna behandla människor på det sättet? Jag kan inte räkna upp antalet gånger jag sett de smutsiga ”knegarna” saktsmilande släntra fram mellan soptunnorna som om de hade all tid i väärlden.
Svenskan skriver om en religiös sekt i Japan som dödade en lat medlem. Frågan är varför polisen blandade sig i något som av allt att döma var en fullt legitim bestraffning. Under min tid i Limbo Akademin – tankesmedjan Limbos utbildningsprogram, inte en sekt – var jag ofta med om att studenterna straffades hårt för lathet.
Särskilt latexuniformerade Syster Anna var hård med sin spatel och gougetång när hon forcerade antilathetsmedicin i tampongstora behållare i halsen på studenter som fått latmask av någon socialistisk ”lekkamrat”.
Att Limbo Akademins praktiska uppfostringstekniker ännu inte tillämpas av skolsköterskor och företagsläkare är förstås beklagligt. Inte heller anses det politiskt korrekt att avliva lata arbetare. Och resultatet är att de gnäller över otroliga petitesser.
Jag kan inte fatta hur människor kan bli så egocentriska. Jag, jag, jag!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
