Bäverdubbelgångare

Maud Olofsson förde Aftonbladets läsare bakom ljuset, skriver Aftonbladet och Dagens Media. När hon skulle svara på chattfrågor var det i själva verket hennes pressekreterare Lisa Wärn som satt vid tangentbordet. Under tiden blev Olofsson intervjuad av Västerbottens-Kuriren.

Orsaken till chatten var att Maud Olofsson presenterades ”som jurymedlem för Aftonbladets utmärkelse Svenska Hjältar.”

”Maud Olofsson” sade i chatten bland annnat ”som politiker måste man vara modig och ta debatt” och ”Jag tycker alla politiker som vågar vara med och diskutera är demokratihjältar!”

Tankesmedjan Limbo frågar sig vad i hela friden uppståndelsen egentligen handlar om. Avundsjuka? Lathet? Att diktatorer har dubbelgångare är inte precis någon nyhet, och alla vet att det är Dick Cheney som egentligen styr USA medan George Bush rider runt på sin farm eller spelar golf.

Lisa Wärn och Maud Olofsson har bett om ursäkt, skriver tidningen Resumé. Naturligtvis kommer detta aldrig att hända igen. Det skulle aldrig falla Maud Olofsson in att fuska. Igen. Inte att Lisa Wärn ersätter henne i Aftonbladets chatt. Så här säger Maud Olofsson: ”Det kommer aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig att ske igen.” Det är visserligen inte hon som sagt det, men för att tala med Lisa Wärn vet vi Mauds svar på de flesta frågor. Även om det är undertecknads fingrar på tangentbordet.

Fredrik ”Flipper” Filén

Flitiga små händer

Barn måste lära sig att sälja redan i skolan, tycker Johan Staël von Holstein i sin kolumn i Metro. Ungarna kan ta av sin reskassa, köpa nåt från Internet och sälja det. ”… till sist kan de åka till New York. Är de värdelösa på att sälja blir det ingen vinst och picknick på skolgården i stället.”

Det är helt rätt att svenskarna måste bli flitiga som bävrar, som Maud Olofsson tycker. Och vi måste också bli galna i att sälja, precis som von Holstein med sina spännande idéer om hur det skulle kunna gå till att göra barnen till säljare. Men det finns fler möjligheter.

Varför inte låta barnen sälja sina tjänster under en del av skoldagen? Jag tänker mig hushållsnära tjänster. Barnahänder kommer till exempel åt på fler ställen än vuxna och ger därigenom kunderna större tillfredsställelse – ett stökigt hem är faktiskt en av de största orsakerna till att vi känner skam, enligt en undersökning som SvD refererar till.

Då skolbarn ofta inte har något viktigare för sig än att ha rast eller spela boll på gymnastiken kan de utnyttjas för snabba räddningsinsatser, som när 23 ton bananer råkar hamna på vägen. Som tack kan de få en extra banan till lunchen.

Om alla skolbarn i Sverige sattes in i en samlad aktion skulle de med sina små fingrar snart kunna skrapa bort alla icke-kommersiella affischer som förfular våra städer, särskilt Stockholm och i synnerhet runt Stureplan. Föreningar och sammanslutningar som inte betalar ska naturligtvis inte heller få föra ut sina budskap.

Över huvud taget kan man fråga sig varför skattebetalarna ska finansiera skolan när snorungarna kan arbeta. De kan ägna sig åt dörrknackning och sälja nån skit från nåt u-land från dörr till dörr och på så vis tjäna ihop till skolmateriel. De som är värdelösa på att sälja kan stå på skolgården och kika in på lektionerna genom fönstret.

Naturligtvis bör barn lära sig att sälja sig själva, sätta samman cv:n och uppföra sig på anställningsintervjuer för att få arbetsgivare intresserade. Här finns många möjligheter att utnyttja. En del tycker om skrattande barn, andra förbarmar sig över gråtande ungar – tänk gråtande barn-tavla, ett av de mest framgångsrika art-concepts världen känner till.

Alla måste sälja. Tjäna pengar. Även de nu tärande kategorierna. ”Sjuka”. Pensionärer. Barn. Tänk på alla miljarder. Tänk på ekonomin som går på högvarv. Tänk på artiklarna om Sverige i finanstidningar i USA.

Vi kan få paradiset bara vi vill.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol