Hungrig i kåkstaden

Om 10 år finns det kåkstäder i Sverige igen, skriver bloggaren Svensson. Vi ska förmodas tycka att det är hemskt. Ojojoj, halledudanemej. Ska vi ta bort ärtan som ligger under socialbidragstagarnas tjugo lager madrasser också?

Men varför skulle det vara så hemskt? Ta exemplet Brasilien. Ekonomin växer så det knakar och det är ett av världens mest produktiva jordbruksländer. Brasilien är världens nionde största ekonomi.

Ändå finns favelas, kåkstäder, i varenda stad. Uppenbarligen blir folk peppade av att leva i kåkstäder, det ger dem motivation att klättra. De är hungriga, i en bra mening, som i ”hungrig projektledare” och ”hungrig webbutvecklare”.

Jag brukar säga det att en hungrig kåkstadsinvånare är bättre än en mätt socialbidragstagare.

Men varför måste vi vänta 10 år på att få kåkstäder i Sverige? Hur många hungriga människor kommer vi att gå miste om under tiden!?

Klaus-Dieter Fliik

Kritisera inte juntan

Den som kritiserar regeringens politik är antingen galen eller barnlik, menar Göran Skytte i SvD. Han tar upp en forskningsstudie där barn ställdes inför valet om en godisbit nu eller två i morgon. Majoriteten valde en godisbit nu. Uppenbarligen förstår barn inte att det är nyttigt att vräka i sig stora mängder godisbitar.

De arbetslösa och sjuka som vill ha kvar sina bidrag på samma nivå som hittills (en godisbit) i stället för att få dem sänkta så att de rikaste erhåller två godisbitar beter sig alltså som barn.

De som får mindre godis medan sådana som jag och Göran Skytte får mer på deras bekostnad jämrar sig över detta faktum i en ständig klagokör, vilket är helt obegripligt. Varför är de inte nöjda när jag och Göran Skytte är nöjda? De är smått löjliga dessa små missunnsamma gnällspikar.

Därför förstår jag verkligen militärjuntan i Burma. Folk kallar sig fattiga och är avundsjuka för att juntans medlemmar får lite mer. Som bevis pekar de på några privata bröllopsbilder! Protesterna leds dessutom av lata munkar som tycker att det är okej att inte jobba utan leva på andra. Och nu är de för ”fina” för att ens ta emot mat från juntan.

Burmas junta har stängt ner Internet, rapporterar DN. Det kanske inte är det bästa sättet att komma åt oliktänkande eftersom man då förlorar dem ur sikte.

Vi föreslår därför att EU skickar konsulter till juntan som hjälper dem att filtrera bort vissa laddade ord, vilket EU-kommissionären Franco Frattini föreslagit. Han vill ju också att vissa sajter ska förbjudas. Dessutom kan EU-konsulterna ge råd om hur all dator- och teletrafik avlyssnas och lagras, liknande det system som är på gång i Sverige.

Tankesmedjan Limbo har tidigare skrivit om hur svensk lathet (”utbrändhet”) sprids till Japan. Vi skulle inte bli förvånade över om det är den svenska gnälligheten och ”rättvisekulturen” som på grund av sossifieringen nu spridits till Burma.

Globaliseringen har sina små nackdelar.

Klaus-Dieter Fliik