Opinionsmiss

Oppositionen leder i opinionen enligt Synavote Temos augustimätning, skriver DN och SvD.

Siffrornas kontrast mot verkligheten är oerhört märklig. Ulf Adelsohn, ledare för moderaterna 1981-1986, skriver i helagotland.se att han aldrig förr under borgerliga regeringar ”träffat så många nöjda glada och optimistiska människor” som nu. Luften är lättare att andas, menar Adelsohn, och folk andas ut. Johan Staël von Holstein fyller i Metro på med att ”hoppet är tillbaka i folks ögon” nu när de äntligen är fria.

Jag kan själv vittna om många människor som skrattar och ler på stan. Barn som leker. Nöjda bagare. Upprymda cellister. Företagare på språng att starta nya företag som genererar miljard-, ja till och med biljardvinster. Det finns liksom en annan ”stuns” i folks steg runt Stureplan. Till och med samlagen tycks mig ”djupare” och skönare än innan valet förra året. Flera unga ”toppbönor” har spontant erbjudit sig att ge mig toppmassage bara för att de är glada över befrielsen.

Hur kommer det sig då att opinionsmätningarna visar så fel?

Allt handlar naturligtvis om hur man ställer frågan. Hur fel det kan bli visas av hur det gick när Lauren Caitlin Upton fick en oväntad fråga under den amerikanska skönhetstävlingen Miss Teen USA 2007. (Youtube, Expressen, SvD)

När folk blir uppringda väntar de sig helt enkelt inte negativa frågor som ”vilket parti de skulle rösta på” när alla naturligtvis är för Alliansen. Och svaret som kommer ut blir rent nonsens.

Klaus-Dieter Fliik

Arvet efter socialdemokratin

En 50-åring blev nedslagen när han klagade på en kebab han köpt, rapporterar SvD. Mannen knäckte två revben och blev sjukskriven.

Denna lilla artikel belyser utmärkt väl den dekadens som socialdemokratin skapat i vårt en gång så fina samhälle. Det är arvet efter socialdemokratin. Men för guds skull, berätta inte om socialdemokratins brott, som är lika illa som kommunismens.

Deus ex machina

Här har vi arrrrbetare som vägrar göra ett gott jobb, ett problem Johan Staël von Holstein så fint beskriver i Metro. Många svenska hantverkare är försoffade pappskallar som var omogna när de gick i skolan, skriver han.

Detsamma kan man ju säga om kebabkockar. Alla är inte totalt värdelösa idioter, men merparten borde ställas till ansvar för sin slapphet och tillbringa tid vid skampålen. Servicenivån på kebabrestauranger är ofta katastrofal, något vi får lida för på grund av socialdemokraterna. Men man lär sig liksom Marie Söderqvist att härda ut. Själv har jag hjälp av den hårda utbildningen till officer jag fick som ung.

Carpe diem

Här har vi också män vuxna som sjukskriver sig på grund av petitesser som brutna revben! Som jag och von Holstein tycker borde bidragstagare få löpa gatlopp. Då skulle de min själ få känna på brutna revben!

Här har vi också tidningar som Svenska Dagbladet som inte kan skriva ordentlig svenska! Tidningen använder nämligen helt regelvidrigt bindestreck i ”för-ödande” och i ”50-års- åldern”, som dessutom ståtar med ett mellanslag före ”åldern”, vilket gör det till en särskrivning – ytterst anmärkningsvärt för att vara en respektabel morgontidning. I ”–Eftersom” skall det finnas ett mellanslag efter repliktecknet.

Sådant sosseslarv gör det till en veritabel helvetesvandring att läsa dagens tidningar, och jag läser dagligen vartenda ord på varje sida i både SvD och DN.

Maximus in minimus

Och om vi nu kan läsa tidningen på grund av alla språkliga misstag så slår oss omedelbart det journalistiska slarvet, ännu ett resultat av socialdemokratiskt vanstyre. Kunden fick nämligen ”ett kraftigt slag i magen” – och det skulle alltså ha lett till brutna revben!

Är det ingen annan som känner den unkna lukten av bidragsfusk fläka ut sig mitt inne i tidningen!? Och vad gör ”journalisten”, om han nu kan kalla sig det? Ingenting! Inga kritiska frågor, ingen utredning. Och är det inte en aning misstänkt att mannen som blev ”nedslagen” också var kebabkock?

In utero

Och som om detta inte var nog har Svenskan den dåliga smaken att länka till en massa banala bloggar enligt vänsteridén om att låta kreti och pleti få skylta med sin obildning. Som Johan Hakelius påpekar i Aftonbladet är det bara en massa Mini-Hitlar som sitter där och gapar. Påtagligt ofta är det egocentriskt gnäll som ingen människa vill läsa!

William von Pamp

Ask angripen av svamp

[OBS 1: Rubriksättaren förväxlade nedanstående bloggpost med en annan. Då texteditorn är trasig går detta inte att ändra. Denna post handlar om Beatrice Asks nya förslag och inte om den mikrosvamp som angriper askträd (SvD). Det är alltså inte Beatrice Ask som är angripen av svamp.]

[OBS 2: Undertecknad har inte läst de artiklar som nämns i bloggposten. Läsarna behöver alltså inte besvära sig med att nämna detta faktum i sina kommentarer.]

Fångar ska inte få ha porr, anser justitieminister Beatrice Ask (m) enligt DN och SvD. Hon lägger fram förslag i riksdagen som innebär hårdare restriktioner på flera områden, förutom att interner ska förbjudas att läsa porrtidningar.

Att porr inte redan är förbjudet på anstalter är en skandal. Men vad är då porr? Herrtidningar är inte det enda brunstiga unga hannar kan använda för att runka, och vi vet ju att kriminella ofta har extra mycket testosteron och särskilt stora organ som obönhörligen kräver tillfredsställelse. Många kommer från samhällets bottenslask, som har starkare sexualdrift än de högre samhällsklasserna.

Vi känner till många killar som tittar på sportevenemang som friidrotts-VM enbart för de otaliga läckra kvinnliga stjärtarna. Andra använder klädkataloger där kvinnliga modeller leende stoltserar med sina trosor och behåar … balconetter, stay-ups, stringtrosor … och inte minst kombinationen open crotch panties och peephole bra där alla godsakerna ”tittar ut”. Sådant blir de upphetsade av, samhällets avskum.

I brist på bättre kan dagspressfotografier på Scarlett Johansson och andra lättklädda filmstjärnor duga, ja, till och med bilder på vilka kvinnor som helst. Tanken på att de små äckliga kriminella krypen kan ligga på sina britsar och oa hela natten till bilder av kvinnor i nyheterna som Beatrice Ask och Maud Olofsson är minst … sagt … motbjudande!

Kort sagt måste alla bilder på kvinnor förbjudas i fängelser. Tv-program och tidningar får förhandsgranskas och klippas så att alla kvinnor elimineras. För hur skulle vi kunna tillåta fångarna att sitta där över morgontidningen vid frukost och skala sin banan med fröken höger tills de skvätter sin keso över en bild på Beatrice Ask (m)!

Klaus-Dieter Fliik

Pengar är inte allt för fattiga

”Pengar är inte allt” förklarar ledaren i DN apropå rege-ringens nya bi-ståndspolitik. Dagens Nyheters ledar-skribenter kommer just nu verkligen med de mest skarp-synta analyserna i Sverige och avslöjar tydligt vad vi inom högern egentligen tänker.

Tanke-smedjan Limbo tycker precis som ledaren att pengar inte är allt, när det gäller att ge pengar till andra (bistånd). Däremot är pengar ytterst viktigt när det gäller att ge pengar till sig själv (skattesänkningar).

Så varför ska bi-ståndet uppgå till 30 miljarder? 30 miljoner eller 30 tusen skulle vara en rimligare siffra. Vi måste helt enkelt våga beräkna bi-ståndet på ett nytt sätt – neråt. För det handlar trots allt om girighet. Girighet från korrupta mottagar-länder som saknar förmåga att ta emot och hantera pengar.

Jag vet själv efter att ha gått runt i kåk-städer att fattiga med sina bongo-trummor har roligt utan pengar. Leende bjuder de in mig och jag dansar, dansar, dansar magdans jag lärt mig på Multi-Kulti på Söder.

Däremot är det ju svårare för oss som har lite mer pengar att vara lyckliga. Därför behöver vi också mer. Typ en stor del av de där 30 miljarderna. Mumms …

Victoria Rebecka Madeleine Amelia Amanda Emma Gäddåker

Se även DN [1], DN [2], DN [3], SvD [1], SvD [2], SvD [3], Dagen.

Kattunge svar på regeringens kris

Polisen i Åmål har fått in sin yngsta och gulligaste fånge, skriver Expressen. Fången är en kattunge. Och en otroligt söt sådan, om Badlands Hyena får ett ord med i laget.

Detta för oss osökt in på orsaken till att Alliansen är så impopulär. Göran Skytte för fram teorin att svenskarna helt enkelt är galna. Johan Staël von Holstein kastar upp idén att de som inte tycker om Alliansen är lata och avundsjuka. Niklas Ekdal menar att orsaken är att de borgerliga partierna inte förmått berätta för svenskarna vad de ska tycka. TV4nyheterna har gjort en undersökning som visar att Alliansen valdes på grund av ett missförstånd.

Tankesmedjan Limbo har låtit utföra en egen undersökning om orsaken till att väljarna är missnöjda med regeringen trots att allt den gör, rent objektivt, är bra för alla svenskar.

Vår undersökning visar på flera olika orsaker. En del larvar sig – många av dem ovanligt omogna bloggare. Andra ljuger och håller egentligen på Alliansen men vill ställa sig in hos vänner (exempelvis potentiella pojk/flickvänner) som är missnöjda för att de är konstiga. Många har en önskan om att, enligt Niklas Ekdals linje, höra en berättelse om att allt är bra och att de är nöjda. Och så har vi den största orsaken: överraskande många är tankspridda och distraherade.

Orsaker till väljarnas missnöje med regeringen.

Vi tror att orsaken till tankspriddheten kan ligga i den ökade användningen av mobiltelefoner, som gör att man ständigt måste vara tillgänglig och tvingas avbryta sina tankar på att allt blir bättre. En annan orsak vi på tankesmedjan Limbo diskuterat är att alla nyheter om söta kattungar i medierna distraherar väljarna.

Regeringen Reinfeldt måste kommunicera tydligare för att få de tankspriddas uppmärksamhet, ha en bra historia att förtälja och uttala den med allvar, så att även de som larvar sig lyssnar. De som ljuger och de konstiga är det nog svårt att övertyga. Vi kan tänka oss någon form av ordningsbetyg för dem så att de vet vad som gäller.

Reinfeldt behöver en röst. Gör nåt, Aracuan, djungelns clown, också känd under sitt alias Maud Olofsson!

Gabriella Fisting

Moderna mirakel

Panik utbröt när en ny elektronikbutik öppnade i Stockholm, skriver SvD och DN. Låga priser hade lockat upp emot 2 500 personer som trängdes för att komma in. Butikens säkerhetsvakter räckte inte till för att hålla ordning, så en hundpatrull och fem konstaplar kom till platsen. Busstrafiken fick ledas om.

Enligt vad Badlands Hyena erfar stod en kostymklädd medelålders herre på knä och talade i tungor medan han stirrade mot en MacBook Pro i skyltfönstret. Medan upphetsningen steg i folksamlingen ska flera unga kvinnor i iPod-tröjor ha fallit omkull i extas. Badlands Hyena lyckades identifiera en av dem som förklarade att hon känt en iPod nano varm av kärlek komma in i hennes inre.

Många sjöng sånger om högkonjunkturen och skattesänkningar, förutom varumärkespsalmer och populära märkens jinglar. En man med något nästan desperat i blicken men med tro på mirakler utbrast plötsligt i ett högt skrik: ”Alliansen vinner 2010!” och mumlade något om den vite riddaren Reinfeldt som levererar de utlovade jobben.

Några personer tyckte sig ha sett Bill Gates eller Steve Jobs inne i butiken. Vi har talat med en 25-årig kvinna som svär på att hon såg röda tårar falla från en kartongbild i naturlig storlek på Robert från Boxer-reklamen. Robert ska med sin trygga norrlandsröst ha sagt ”Hej, Robert här. Var inte orolig. Jag är med dig i din svåra stund.”

En krisgrupp har upprättats för de personer som var på plats och inte fick möjlighet att konsumera.

Gabriella Fisting

Sjuk av idrott

Nu har friidrotts-VM i Osaka börjat. Jan Majlard skriver i SvD bland annat om Christian Olsson, som lidit av skador i foten – ”det är nog bra att känna efter”. I DN berättas om hur VM-truppens läkare stöttar Carolina Klüft inför sjukampen.

När jag satt tillbakalutad i min länstol med en ask likörpraliner och en kopp tè [medveten felstavning] och läste dessa artiklar kände jag en stigande irritation över dessa lata och tävlingsskygga personer. Våra idrottare ska föreställa vara förebilder för unga svenskar. Men vad är det för attityd till sjukdom och skada de uppmuntras att ha? Jo, att ”känna efter”, att avbryta om det gör ”ont”, och det fjantas med att det är lite varmt och att kroppen skulle kunna ”ta stryk”.

Trams! Här på tankesmedjan Limbo har det i sommar varit upp emot 35 grader på kontoret, men inte har vi slutat blogga för det. Att skriva en bloggpost om dagen kräver ungefär samma energi som att springa 10 000 meter hinder [medveten miss].

Pumps på NK

Som Hanne Kjöller så klokt påpekar i DN så blir människor sjuka av att vara sjukskrivna, och studier visar att ”remittering och rehabilitering förlänger sjukskrivningar”.

Idrottare som skadas under tävling mår alltså bäst av att fortsätta, inte avbryta, eftersom det är aktivitet som läker. Efter tävlingen bör idrottaren inte skickas till någon specialist eller till rehabilitering. All form av medikalisering bör undvikas.

Han eller hon ska inte få vila från tävling. Förutom att vila passiviserar så skapar det ”ett beroende som har många gemensamma drag med andra beroendesjukdomar”. Man kan säga att den idrottare som inte tävlar på grund av skada har blivit missbrukare och är inte bättre än en sjavig illaluktande heroinist med rinnande näsa på Plattan som besvärar förbipasserande när de är på väg för att köpa de där läckra röda pumpsen på NK.

Idrotten hjärntvättar

Miljoner svenskar följer idrott på tv. I fotboll ”filmar” spelarna ofta och faller omkull utan att egentligen vara skadade. I friidrott tjatas det jämt och ständigt om ”skador”. Är det i själva verket så att det är idrotten som får svenskar att tro att de måste sluta arbeta på grund av en skada eller sjukdom?

Det kan vara en förklaring till de galopperande sjukskrivningarna, som ökat i takt med att sport fått mer utrymme i tidningar och tv. Vi måste fråga oss om idrottsbevakningen inte borde inskränkas. Friidrottare är, liksom silare på Plattan, definitivt inte några förebilder vi bör visa upp för våra barn.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Man lär sig härda ut utan service

En ettåring lämnades ensam 40 minuter i en het bil norr om Stockholm, rapporterar SvD. En man och en kvinna lämnade barnet och blev sedan uppläxade av tillkallade poliser.

Nära Stureplan i Stockholm lämnades ungefär samtidigt inte en baby men väl en fyrtioårig medarbetare på tankesmedjan Limbo ensam en hel minut i en något för varm bil av sin chaufför. Någon polis gick naturligtvis inte att få tag i för att ge chauffören en föreläsning i vett och etikett.

Över huvud taget har service en konstig klang i dagens bortskämda Sverige. Jag kan räkna upp många exempel från min egen vardag. Chaufförer som maskar på jobbet och skyller det på någon neurodegenerativ sjukdom, kassörskor som knappt tittar upp och flirtar när man köper sin Skogaholmslimpa och leverpastej efter en sen kräftskiva, fisförnäma servitriser som blir sura när man kommer med lite godmodiga skämt som ett litet nyp i rumpan, lata horor som inte värmer upp sin vagina efter att ha stått på en decemberkall stockholmsgata i timmar – något som bäddar för en obehaglig upplevelse för kunden.

Att ge service, att underkasta sig samhällets elit, att suga av sin chef, sådant har ful klang i Sverige. I detta millimeterrättvisans Schlaraffenland där lättjan är en dygd längtar man inte sällan bort till Hitlertyskland. Min salig farfar berättade ofta lyriskt om hur fantastisk servicen var när han hälsade på Herr Doktor Goebbels i Berlin 1941.

Utomlands, där kan de min själ sina grejer.

Men denna fantastiska epok ska man tydligen inte få uppleva igen, nu när moderaterna i stället för att införa en för folkets renhet sund arbetslinje flackar än hit och än dit på sin ideologiska irrfärd till vänster om KPML(r).

Jag är så besviken på moderaternas vänstervridning att jag till nästa val planerar att rösta på Sveriges Kommunistiska Parti, SKP. Där finns alla de högeridéer jag först trodde mig se hos moderaterna!

Klaus-Dieter Fliik

Gyllene regn under gatlopp

Alliansen ligger under i opinionsundersökningar för att svenskarna är galna, anser Göran Skytte. Johan Staël von Holstein tror å sin sida i Metro att det beror på avundsjuka och ren och skär lathet. De 51,7 procent som enligt de senaste opinionssiffrorna är emot och de 56,1 procent som inte aktivt stöder Alliansen (43,9 %) är parasiter som inte vill jobba utan leva på bidrag. Vi bör hänga ut dem, ”peka finger och låta dem springa gatlopp”.

5 129 120 avundsjuka och lata parasiter

Enligt SCB fanns det 9 142 817 invånare i Sverige den 30 juni 2007 och alltså 5 129 120 parasiter. (Antal röstberättigade var 2006 enligt SCB 6 834 169, men socialistungarna ska självfallet inte komma undan.)

Tankesmedjan Limbo föreslår nu att de fem miljonerna hängs ut på en speciell webbsida som vi åtar oss att designa.

Rent logistiskt kan det bli problematiskt att låta de 5 129 120 parasiterna löpa gatlopp, men allt går om man vill!

Det kan organiseras som Stockholm Marathon. Organisationen finns på plats, banan är utstakad: från Olympiastadion via Kaknästornet, Dramaten och Operan, Stadshuset fram till Stadion där det andra varvet påbörjas, för att slutligen återvända tillbaka till Olympiastadion, detta vackra stadion som byggdes till OS 1912, för övrigt hundra år efter att gatloppet avskaffades som bestraffning i Sverige.

Eftersom det handlar om gatlopp kan man knappast bry sig om vätskekontroller. Möjligen kan vi goda liberala frihetsivrare som står utmed vägen och piskar parasiterna pinka på dem. Det är allt vatten de behöver.

Parasiter skäms på Sergels torg

Sedan kan parasiterna få stå (i omgångar) och skämmas på Sergelplattan. Där finns ju ändå många arbetsskygga, där de hamnat på grund av familjeupplösning, porr och alkohol. Trots allt var det skamvrån som gjorde äldre generationer så robusta som de var.

Om vi trots gatlopp och skamvrå på Sergelplattan inte kan få ordning på parasiterna som inte röstar rätt kan det vara läge att fundera över om demokrati längre har någon roll att spela i ett så dekadent land som Sverige. Demokrati fungerar knappast som det var tänkt om det utnyttjas av parasiter och ”folk” till vänster.

Hur länge ska vi tolerera parasiter som inte förstår sitt eget bästa utan har en annan politisk uppfattning? Eftersom det var bättre förr behöver vi återinföra straff som varit avskaffade i nästan 200 år för att komma tillrätta med dem.

Parasiter som fästingar brukar man annars dra ut med pincett och bränna.

Klaus-Dieter Fliik

Lobotomi botar arbetsskygghet

I stället för att sjukskriva finns det andra sätt att hjälpa sjuka, menar en insändare i SvD. Det bästa är att lägga in dem på psyket.

Tankesmedjan Limbo tycker att detta är en alldeles utmärkt idé. Dessutom lär själva hotet om att du blir inlagd på dårhus om du blir sjuk göra så att de som tror att de är sjuka ”tillfrisknar” på stört. Och man kan passa på att ge lite elchocker och lobotomier för att rensa ut arbetsskygghetstrollen ur hjärnan.

All sjukdom sitter i huvudet eftersom man bara blir sjuk om man vill bli sjuk. Därför anser vi att även patienter som får vård för fysiska sjukdomar bör läggas in på hospital.

I vårt grannland Norge – även om jag hatar dessa grannar som skriker så förbannat varenda gång de vinner ännu ett sportevenemang och pratar så överdrivet hurtigt att svenskan känns torr och gnällig, och dessutom jämt ställer ut en massa cyklar i trappen vilket är FÖRBJUDET - har man redan börjat använda den här metoden. Enligt Aftenposten skickades en kvinna med magsmärtor omedelbums till hispan. Där ”tillfrisknade” hon snart från sin njursten, som självfallet var inbillad till att börja med.

Under krig brukar man skjuta desertörer. Och Sverige befinner sig i krig i den globala ekonomin. Men eftersom vi är så humana att vi skjutsar in desertörerna på dårhuset i stället torde väl inte ens de tumsugigaste mespropparna protestera.

Klaus-Dieter Fliik