Johan Norberg svartmålar Sverige

Svartmålningen av Sverige fortsätter. Nu senast av Johan Norberg. Ja, Johan Norberg. Han skriver i Metro att regeringen

… inte hanterat bostadsbristen eller arbetslösheten bland unga och invandrare. … arbetslösheten ökat … De senaste åren har regeringen varit kraftlös och saknat visioner.

Norberg skriver att han inte är en ”devot anhängare” av alliansregeringen. Jaha, då vet vi det. Är man inte för alliansregeringen och svartmålar Sverige så är det lätt att räkna ut var den politiska hemvisten är.

Norberg tror att förmågan att läsa statistik har gått sönder och menar att ökningen av inkomstskillnaderna upphörde 2007 och sedan till och med minskat!

Hur har det gått till? Skattesänkningarna har ju gynnat de med högst inkomster mest. Är det verkligen en borgerlig regerings mål att inkomstskillnaderna i samhället ska upphöra och till och med minska?

Johan Norberg verkar rentav tycka att det är bra – och sedan kan man återigen fråga sig vilket politiskt läger han tillhör. (Socialisterna på LO, OECD och SCB har givetvis svårt att läsa statistiken så korrekt som Norberg och menar att inkomstskillnader och klyftor ökat kraftigt. Ett par nationalekonomer påstår helt utan grund att den rikaste procentens inkomster inte varit högre sen 1940-talet.)

Eftersom skillnaderna ökat sedan 1991 och de rödgröna haft makten under största delen av den tiden, och ökningen upphörde tvärt när de rödgröna gav upp makten så bör alla som vill se ökade inkomstklyftor rösta på de rödgröna.

Stora inkomstklyftor leder till att folk anstränger sig mer. Det ska löna sig att utbilda sig och jobba. Det ger människor drivkraft och en möjlighet att växa. Det tror vi liberaler på. Av vilka Johan Norberg uppenbarligen inte är en.

Klaus-Dieter Fliik

Gäster med gester

Språkinlärning hos barn kan underlättas med gester, har Dr Susan Goldin-Meadow vid University of Chicago kommit fram till. Barn med gestikulerande föräldrar har större ordförråd när de startar skolan.

Undersökningen bekräftar magkänslan: har man sett italienare ”in action” vet man hur väl det stämmer. De gestikulerar något otroligt, och pratar något otroligt. Det bara strömmar ur munnen, en ändlös flod av ord ackompanjerad av flygande händer.

Men det är inte nödvändigtvis så, att det är bra att prata mycket. Italienarna pratar mest strunt och om diverse djävulskap de ska genomföra.

Gestikulerandet kan vi dock ta fasta på. Många ungdomar och invandrare kan inte, och vill inte, lära sig korrekt svenska. Alla kan inte bli svensktalande – 10 miljoner som pratar svenska är en droppe i havet. Vi behöver inte pressa in alla i den här normen.

För att lätta på trycket i skolan och på flyktingmottagandet kan därför gester läras ut och användas. Enkla, bra gester är golvmoppsgesten, disktrasegesten, dammsugargesten, spikagesten, panta burkar-gesten och så vidare.

Ett exempel ur historien visar gesters stora användbarhet: den italienske invandraren Chico Marx (ingen släktskap med Karl Marx) hade en bror, Harpo, som klarade sig utmärkt utan att säga ett enda ord, enbart användande gester.

Alla kan inte, och vill inte, bli akademiker och prata snofsig akademikersvenska – ”strukturer”, ”kontext”, ”hegemoni” – men alla kan lära sig gester för de enkla arbetsuppgifter som trots också måste utföras i våra hem i Djursholm och Vällingby, et.c.

William von Pamp

Marknaden bakom missbildade penisar

Missbildade penisar blir allt vanligare, har forskare vid Karolinska institutet kommit fram till. Ökningen har gått från 4,5 till 8 pojkar per 1000. Men ingen vet vad så kallad hypospadi beror på.

Kända riskfaktorer sägs vara ”låg födelsevikt, provrörsbefruktning och föräldrar från Asien”. Man spekulerar i hormonstörande ämnen i miljön.

Vi vet att asiater har mindre fysiska skillnader mellan könen än européer: det är sällsyntare med skägg bland män, och män har mindre penisar, har forskare bevisat. Asiatiska män har också mindre muskelmassa.

Asien har länge varit tätbefolkat, vilket lett till ett evolutionärt tryck på minskade könsskillnader för husfridens skull. Tänk på alla ladyboys i Thailand!

Det är ingen slump att Asiens religioner är buddhismen, jainismen, taoismen och konfucianismen – fredliga religioner utan kraftfulla manliga gudar (eller ens några gudar) – jämför med kristendomen och islam, och mängden våld dessa religioner utövat genom historien.

Alltså är det ingen slump att hypospadi är mer utbrett bland asiater. I takt med att hormonstörande ämnen påverkar pojkar mer kommer allt fler att få hypospadi, och fler kommer att bli homosexuella och veka. Kvinnopojkar, kort sagt.

I en naturlig miljö finns inga stjärgossar, alla blir manliga män på savannen och i djungeln. Men det leder också till våldsamma religioner och krig. Därför har marknaden i sin vishet med hjälp av sin osynliga hand spritt hormonstörande medel över vår värld, för att öka freden snabbare än ”manuell” evolution klarar av. Det kan vi bara tacka för.

William von Pamp

Taku-Tanku – quick fix för jobbampare

Bostadsbristen är akut särskilt för unga i Sverige idag, på grund av den hundraåriga socialistiska hegemonin (socialismen har aldrig fungerat någon gång, någonstans, trots rosafärgade glasögon och nostalgiskt tillbakablickande mot ett inbillat rosaskimrande folkhem som aldrig existerat).

Ett alternativ är att bo i husbil och ägna sig åt jobbamping (jobb + camping) – att åka runt och ta jobb där de finns.

Men som påpekats har många unga och lågutbildade invandrare inte råd med husbil.

Lösningen på detta dilemma finns dock redan. Taku-Tanku tillverkas av två stycken vattentankar i plast på 3.000 liter. Den är så lätt att den kan dras fram med cykel.

Taku-Tanku är en rörlig skulptur som hyllar vattnets, och frihetens, roll i våra liv. Eftersom huset är gjort av vattentankar kan det även användas på vatten. Det är också ett säkrare alternativ för transport av asiater och andra i stället för metallcontainrar.

Med tanke på allt fler översvämningar är Taku-Tanku också ett intressant val. I stället för att få hemmet översvämmat kryper man bara in i sitt hem, flyter upp till ytan och ror till ett fortfarande torrt ställe och tar jobb där. Då spelar det ingen roll om så hela Grönland smälter. Take that, klimatalarmister!

Fredrik ”Flipper” Filén

Regeringen beslutar om förväntningar

Skolan är dålig. Hur löser man problemet? Heidi Avellan har lösningen i Sydsvenskan: ”Betala lärarna bättre. Förvänta mer av eleverna. Enkelt.”

Sedan beskriver hon partiernas olika förslag till lösningar men nämner inte förslaget att avskaffa friskolorna. För det är så hemskt.

Pengadelen av Avellans förslag är enkel att förklara. Folk anstränger sig mer när de får mer pengar. Utom grupper som arbetslösa och lågavlönade som anstränger sig mer när de har lite pengar.

Lärare är inte lågavlönade, alltså bör de få mer pengar, annars vägrar de förbättra skolan. De skiter i det. De skiter totalt i eleverna. Men med en tusenlapp till kan de tänka sig att byr sig igen. Så cyniska är de.

Men vem ska genomföra förväntningsreformen och hur ska den gå till? Ska regeringen besluta om ökade förväntningar? Självklart.

Beslutet om ökade förväntningar skickas sedan med post till alla landets rektorer. Rektorerna samlar ihop sina lärare i aulan och meddelar dem det nya beslutet att de ska förvänta sig mer.

Informerade om den enkla lösningen på skolans problem, framtagen av en ledarskribent på en lokaltidning, går lärarna till sina klassrum och förväntar sig på en ny, högre nivå.

Eller ska det ske på frivillig väg, att alla läser Avellans artikel och plötsligt börjar förvänta sig? I så fall förväntar jag mig att Sydsvenskan kopierar upp artikeln och skickar den till alla Sveriges lärare. Problemet löst. Enkelt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Jobbamping – ny fluga för frihetssugna

Workamping är den nya flugan i USA. Ordet är en sammandragning av ”work camping” och innebär att man åker omkring i husbil och tar jobb där man hittar dem. Det är både jobb och fritid i ett.

Internetsidor som berättar om den nya idylliska livsstilen är bland andra Living the RV Dream och Happy Vagabonds.

Eftersom man har det så roligt i sin husbil får man bland annat räkna med att ”The pay, if any, will be at or near minimum wage.”

Workamping är lösningen på både bostadsbristen och rörligheten i Sverige. I stället för att regeringen och Landsfadern ska besväras och tvingas ta tid från sitt viktiga arbete till att stimulera byggande av en massa klumpiga hus och lägenheter kan varje konsument köpa sitt eget rullande hem och ta sig dit där arbetena finns.

Man slipper även att pendla, eftersom man kan bo på parkeringsplatsen utanför hamburgerstället eller för tjänstefolk utanför lyxvillan i Djursholm.

Särskilt väl lämpad är workamping för unga och lågutbildade invandrare. De behöver inte köpa ett hem och de kan ta de jobb som inte ger någon eller minimal lön.

Gabriella Fisting

Misslyckandet Woodstock

Woodstockfestivalen 15-17 augusti 1969 var förfärlig, tycker Christian Dahlgren i Corren. En del musiker var till exempel drogpåverkade. Om det är ett exempel på en misslyckad festival så har alla festivaler varit misslyckade.

En av de drogpåverkade ska enligt Dahlgren ha varit Jimi Hendrix, men det har han inga bevis för. Något som kan ha påverkat gitarristens uppträdande är att han på grund av förseningar kom upp på scen först 8.30 (!) på måndagsmorgonen. Efter att ha varit uppe hela natten.

När Hendrix spelade ”The Star-Spangled Banner” beskrevs det av New York Posts rockkritiker som ”the single greatest moment of the Sixties”. Men Dahlgren vet förstås bättre än rockkritiker.

The Band gjorde en dålig spelning, menar Dahlgren. Ojdå, att band gör dåliga spelningar är väl knappast något man brukar höra talas om.

Dahlgren skriver också att man var oförberedd på den enorma publiktillströmningen, men lyckades få fram mat till alla. Detta är alltså ett exempel på misslyckandet.

Sedan regnade det. Ja, det är ju tråkigt och framför allt ett prima exempel på hur naiv hippiedrömmen var. Och festivalen hölls inte i det egentliga Woodstock, utan man var tvungen att flytta den, men hann inte ändra namnet på affischerna. Otroligt!

Men vad som främst irriterar med Christian Dahlgrens text är att han kritiserar unga entreprenörer som anordnar en festival, och inte bara vilken festival som helst, utan världens största. En festival som slår rekord, men trots oväntat mycket folk lyckas arrangörerna föda dem. En festival som man fortfarande skriver artiklar om 45 år senare. Fortfarande ser folk filmen och lyssnar på musiken.

Det var en festival som civilsamhället ställde upp för – bonden som upplät sin mark till den gjorde det frivilligt. Civilsamhället gjorde stora insatser med organisationen under festivalen.

Och allt detta är Christian Dahlgren sur över. Tydligen är inte all kultur som marknaden vill göra tillgänglig okej, tydligen har konsumenterna fel trots att efterfrågan var så enorm, tydligen ska unga entreprenörer inte hyllas, och tydligen ska civilsamhället inte agera på egen hand. Jahapp, då vet vi var Christian Dahlgren står.

Johnny Golightly